söndag 17 december 2017

I don't do söndagsångest. Gör du?

Jag trodde i många år att söndagsångest var nåt man hade. Alltid. Jag kan inte sätta fingret på när den försvann men den är numera borta. I alla fall de flesta veckor även om nån enstaka alltid kan framkalla lite obehag. Som t ex när Joakim ska vara borta på övning över tio dagar eller så.... fast då hänger ångesten inte ihop med jobbet direkt.

Att jag numera trivs på mitt "vuxenjobb" innebär paradoxalt nog att PT- och instruktörsjobbet blir roligare eftersom det inte är ett sätt att "få göra nåt roligt". Jag får massor med kreativa utmaningar som matchar min kompetens på vuxenjobbet och att vara PT och instruktör är inte längre ett måste utan en kul guldkant på vardagen som jag väljer till när resurser finns.

Och söndagar? De fylls numera av en stor del saker jag VILL göra och lite måsten. I dag har jag t ex varit ute och sprungit på förmiddagen i klart och lugnt väder runt nollan och det var kravlöst och jätteskönt. Sedan åt vi lunch tillsammans och åkte och handlade för att vara lite förberedda inför kommande vecka. Joakim sprang en eftermiddagsrunda medan jag flöt ut i soffan med bok och julmusik. Middag lagad och uppäten, väskan packad och allting förberett för morgondagen.

Kroppen börjar släppa segheten som har dröjt sig kvar efter Atletveckans brutala träningsdos. Jag hade ingen vidare fart i benen på veckans reflexlöpning, det kändes lite lättare i dag. I går var vi iväg till gymmet och försökte träna men konstaterade att det blev det lamaste träningspasset på länge :-D Totalt kraftlöst men ett ärligt försök att åtminstone sköta lite prehab! Sen orkade vi inget mer den dagen så det var tur att Joakim servade mig med fisksoppa på fredagkvällen och att det fanns rester kvar....

Kommande vecka då. Det är GALET mycket som ska produceras. Det kommer krävas effektivitet, checklistor och disciplin för att få ihop det men målet är tydligt: Två veckors ledighet. Det är motivationen och det SKA funka. Förutsatt att det inte dråsar ner en massa oförutsett såhär sista veckan före jul så har jag alla möjligheter i världen att få ihop det. Alltså - mot tandborsten och sängen för att carpa skiten ur måndagen :-D

onsdag 13 december 2017

Två mörka kvällar, två reflexlöpningar

Det verkar vara "julspringets vecka" just nu och jag har sprungit reflexbana både i går och i dag.

I går var det "Live Love Run in the Dark" på mitt kära Bulltofta. Ett trettiotal löpare med pannlampa och reflexer slöt upp och tassade runt i mörkret. Jag känner ju området väl och det var bara på ett ställe på slingan som jag var lite osäker på var jag befann mig. Det var lerigt och rätt mysigt att smyga runt i hyfsat mörkt mörker och avsluta med glögg och pepparkakor. 5 km in på löpkontot.


I dag efter en lång arbetsdag mötte jag upp Sarah på Torget där vi åt goda burgare och pommes och sen kom Joakim och plockade upp oss för att åka ut till Stävie. Det var nämligen dags för Stävie Trail reflex/lucialöpning! Dresscode - ljus, glitter, tomteluva..... Jag körde pannlampa, lucialinne och reflexväst vilket verkade fullt accepterat. Stilpoäng? :-D
I Stävie är det betydligt mörkare och mera lerigt än på Bulltofta och reflexmarkeringarna var rätt små så det var kul att leta sig runt i mörkret! Även här var vi nånstans 25-30 löpare som trotsade regn och mörker, klädde på oss ljusslingor och glitter och grejer och sprang runt i leran. Galet, ändå. Folk känner oftast inte varandra mer än att vi kanske ses i nån startfålla nån gång, men gemenskapen är superfin oavsett för vi är alla löpare och delar en kul upplevelse just denna kväll. Roligt!

Det var blött och kyligt men efter nån kilometer eller så fick jag upp värmen och sen var det rätt varmt inne under jacka och lucialinne. Linnet visade sig också ha sugit upp ungefär allt regn som landade på mig under rundan så när jag kröp ur det var jackan typ torr. Mycket praktiskt :-D Glögg och pepparkakor även här, sedan hem till varmt te och en dusch. Helt klart bästa aktiviteten på en luciakväll!

måndag 11 december 2017

Atletveckan 2017. Same, same, but different!

Det blev några otroligt intensiva dagar för att få november månad "i mål" och preppa för ledighet men sen så. Kom hem vid sexsnåret på fredagen (1 december) till nästan färdig middag och började sedan tvätta och skriva listor. Lördag hade vi hela packningen utspridd över dubbelsängen men fick ner allting till slut och söndag morgon strax före sex gav vi oss av mot Kastrup. Hett tips är att kolla om de har parkeringskampanj på P7 om man ändå ska betala för parkering, det var absolut värt att slippa gå utomhus mellan terminal och parkeringsplats!

Vi var redan incheckade hemifrån och behövde bara hämta ut boarding-kort och bagagetags och lämna väskorna, sen var vi redo för resan. Vis av erfarenhet intog vi en stabil frukost där vid sjusnåret på Lagkagehuset eftersom planet skulle avgå först 08.30 och det tar minst en timme innan frukosten serveras ombord. Flygresan var totalt ospännande för övrigt men väl framme var det skönt och varmt! Transfer gick utan problem och även incheckningen var smidig men rummet var såklart inte färdigt före kl. 15. Vi parkerade väskorna i bagagerummet och gick och åt lunch på terrassen i stället. Linbanan på hotellet som brukar vara opålitlig var nu helt stängd och vi fick vänta på att bli skjutsade upp till rummet med bil innan vi kunde göra oss hemmastadda. Snabbt klädbyte och sedvanlig promenad till affären för att handla vatten och andra nödvändigheter och så drog Joakim med mig ut på en löprunda som blev runt 5 km. Dusch, vila, kvällsmingel, middag, godnatt.







Atletveckan var upplagd för Stockholmsresenärer som anländer på måndagar, således var vi "utan schema" första dygnet. Vi valde att delta på morgonjogg vid 8 (knappt 5 km men jäkligt många backar!), ett X-cord-pass och ett löpteknikpass med sprintinriktning. Sen hade vi vårt första komigångpass för Atletveckan kl. 17 och träffade vår grupp. Totalt 11 deltagare under ledning av coach Gyula, minus coach Boris denna gången pga sjukdom tyvärr. Blandade åldrar och erfarenhet i vanlig ordning men betydligt fler killar än förra året. 

Sen gick veckan i ett, helt enkelt! Alla dagar inleddes med morgoncardio som var växelvis PW/jogg och simning. Simning utan ångest för min del, jag plaskade på i lugnt tempo och fick lite teknikhjälp av Gyula. PW skippade vi en morgon då vi var supertrötta. Efter stadig frukost hade vi atletpass kl. 10 med fokus på skivstångsteknik, kl. 11 var det ett "mellanpass" som kunde vara X-cord, koordination, snabbhet eller annat matnyttigt. Kl 12 var det utomhusträning på schemat med vattenredskap eller gummiband, ibland lite mera teknikfokus och ibland tuffare. Särskilt minnesvärt var det när jag körde gummibandslöpning med Gyula som väger 30 kg mer än jag och jag knappt orkade hålla emot när han drog på!

Vi hade lunchrast och siesta från 13-16 och hade sen två eftermiddagspass. Det första i gymmet och det andra på TC6 eller utomhus beroende på upplägg och gärna med inslag av någon form av WOD för att avsluta dagen lite mera intensivt. En dag körde vi en team-övning med 4 personer per team. Teamet skulle göra 100 wallballs, 8 drag med släde fram och tillbaka, 800 m rodd, 100 boxjump-burpees, 100 kcal cykling på airbike. Under wallballs, rodd och boxjump-burpees skulle två teammedlemmar hålla en skivstång (70 kg för vår del) uppe hela tiden och under cyklingen skulle två personer göra marklyft med den. Lagen hade lite olika antal på övningarna och även olika vikter beroende på lagets sammansättning, Joakim var t ex i ett rent herrlag som fick hårdare jobb att göra än mitt mixlag och damlaget.





Lördag var "challenge day". Vanligtvis sista dagen i veckan men Gyula hade helt vänligt styrt om schemat och bytt plats på lördag och söndag för att vi skulle kunna vara med. Jag tror jag är tacksam för det även om det var en tuff dag!

Vi inledde med 1000 m simning på tid kl. 7 på morgonen. Sedan snabb frukost, ombyte, packning av dagens grejer och så cykling med start vid nio. 44 km landsväg senare lämnade vi cyklarna, bytte lite kläder och skulle sen ut och springa. Lighthouse Run. 14 km mitt på dagen i ganska tuff värme - först 3 km slakmota, sen lite utför, sen lätt uppför igen och sista 800 m brutal stigning (jag gick...). Upp till fyren och vända, sen ner igen. Brant utför = stumma ben, uppför mitt i var riktigt tufft och så sista biten mestadels utför. Jag tror det tog runt 1½ timme och jag var TRÖTT och varm. Hinkade kallt vatten och en cola innan Joakim och jag kastade oss i Atlanten och följde upp med lunch i strandbaren.


Där kunde man ju tro att dagen var över för den träningsdosen var väl rätt lagom. Men icke. Vi träffades igen kvart i tre för tre timmars "outdoor challenge". Lustigt nog inledde vi inne i gymmet i våra tre lag som vi hade sen innan (med ett byte), alla skulle maxa i bänkpress och sedan skulle alla göra max antal armhävningar. Det tog ungefär 40 minuter, sen traskade vi med varsin "lagpåse" upp i TC6 där varje lag hämtade en pinne och två sandsäckar som skulle med hela vägen. Därefter följde en lång PW/jogg med alla dessa grejer som vi bytte plats på inom laget, vi hade lite pauser då vi fick äta och dricka enligt instruktion (inte äta när det bara är drickapaus, då blir det burpees som straff) och lite styrkestopp där vi körde en himla massa benböj och utfall innan vi gick vidare. Vi avslutade med några sprinter på stranden och en "bära varandra-övning" innan vi skålade i bubbel och traskade upp till spa't där vi hann bada bubbelpool och bastu i typ 40 minuter.


Efter det hann vi ungefär upp till rummet och slänga svettiga kläder på golvet och hänga handdukar på tork, fixa håret lite och ta med det vi behövde för kvällen. Sedvanligt mingel (atletgänget kastade sig över chipsen!), skål och avtackning innan Atleterna vandrade till Las Playitas och åt finmiddag på strandpromenaden. Långbord, helstekt fisk, kanariska skrynkelpotatisar, mojo, aioli och hemlagad efterrätt. Trötta, nöjda med dagen, ivrigt prat om träning och mat och allt möjligt annat. Och Gyula har visst numera bytt namn till Gula som restaurangen hade skrivit på bordsreserveringen :-)

Sen blev det tyvärr söndag och vi var nog lika griniga båda två över detta faktum. Vi åt frukost med gänget och kramade hejdå innan vi gick och packade ihop oss. Checkade ut, lämnade väskorna och tog en promenad runt området i lugn och ro innan vi väntade på bussen till flygplatsen. Alltid lika vemodigt att lämna detta paradis!
Det var en fantastiskt rolig vecka och den här gången kände jag mig trygg och okej med allting. Inte så mycket utanför komfortzonen, mer av "jaha, det här gjorde vi förra året och jag har inte övat tillräckligt men det går nog ändå!" och fokus på bra träning. Hög aktivitetsnivå, mod att ta en tyngre vikt, ett bredare gummiband, prova lite mer varje gång. Gyula konstaterade en bra utveckling - och då har jag ändå inte tränat på en massa jag borde träna på sedan i somras. 








Resten av december ska jag bara ha roligt tänkte jag. Jag har 32 km löpning kvar tills jag har klarat mitt årsmål och det ska jag väl greja på tre veckor utan några större problem, det står lite reflexlöpning på schemat i veckan och traditionsenligt ska det ju springas både på julafton och nyårsafton så det känns helt klart överkomligt. Annars tänkte jag lägga fokus på rörlighet och koordination med hjälp av Yogobe. Lust och glädje får styra, efter att ha betat av mastiga 32 pass på 7 dagar så kommer det behövas lite omsorg om kroppen också. Så får vi se vad jag ska hitta på under 2018 sen!




Nu - åter till vardagen. Människokläder på. Fixa egen frukost och middag. Duka av och diska. Tvätta berget av tvätt som hängde med hem efter resan. Tänka med längtan på rosa soluppgångar över Atlanten när det bara är grått utanför fönstret, acceptera vintertights och jacka i stället för shorts och t-shirt på morgonrundan. Klappa egna katter, dricka riktigt te men kanske smyglängta lite efter café con leche eller en smoothie på poolterrassen ibland. Ha tankat fullt med solenergi och träningsglädje och inspiration till hela vintern. Det är ändå bra grejer!


torsdag 30 november 2017

Löpning. Alltid olika. Alltid bra - efteråt.

Det var en allmänt hattig och spretig dag i dag. Började med 40 minuter på kontoret i träningskläder och betade av brådskande ärenden i mailboxen. Sen ut i duggregnet för att köra uteträning med PT-kund en timme innan jag skyndade mig in i en dusch och därefter raka vägen till ett möte innan jag kunde landa vid skrivbordet igen strax efter tio och hantera övriga brådskande ärenden. Jag förstår inte riktigt hur mailboxen kan explodera så mycket på några få timmars frånvaro men det kunde den tydligen!

Sen var det helt enkelt ett himla hattande mellan skrivbordet och möten och vid nåt tillfälle behövde jag en "reset" så jag kilade bort till Wayne's och hämtade en finkaffe som jag tog med till nästa möte. Det hjälpte, jag var i alla fall klar i huvudet en stund och röjde sen undan en hög mera som behövde göras innan jag bestämde mig för att sticka hem.

Kom hem, träffade Joakim som precis hade landat hemma, funderade kort på om jag skulle hänga med till Lund för NMT men prioriterade en löprunda i skymningen. En sån där utan plan eller mål, bara ut. I dag blev det en sån runda då benen ville mer än huvudet. Fötterna trummade på i högt tempo, jämnt och rytmiskt, som de ska. Flåset hängde inte riktigt med så jag fick ta en kort gåpaus ibland eftersom jag inte orkade springa så snabbt som jag tydligen behövde! Efter 5 km kände jag hur jag började komma tillbaka i balans och efter 7 km var jag hemma igen, glad och rosig.

I morgon har jag rent krasst MASSOR med tid på kontoret eftersom jag behöver stanna kvar ganska sent. Det finns alltså ingen anledning att få panik även om det är en del kvar att fixa på temat månadsavslutning och semesterprepp. Så därför har jag petat ner springkläder och duschgrejer i väskan till i morgon så jag kan smita ut en runda när det behövs. När jag behöver frisk luft och hjärnan behöver en omstart - då är det läge.

Sen, när allt är klart, ska jag ut och ta en fredagsdrink med en tidigare kollega och sen ska jag hem och tvätta och packa. Bra plan, tänker jag!

onsdag 29 november 2017

Gör det bättre!

Jag har spenderat dagen i dag på vårt kontor i Danmark och deltagit i ett seminarium om konflikthantering. Det var rätt så intressant - fokuset var nämligen litegrann att "göra det bättre" och framför allt att öka sin egen medvetenhet.

Makes sense. Till exempel att i arbetslivet så bottnar de flesta konflikter i någonting strukturellt. Regler, förordningar, policies eller annat som vi kanske inte får lov att förändra eller bryta mot. Och då är lösningen på konflikten i grund och botten hyfsat enkel för vissa vägar är stängda. MEN det som ofta händer är att det övergår till ett personligt plan eller ett värderingsplan. Dvs att en av parterna i konflikten blir personlig eller att man råkar säga något som (medvetet eller omedvetet) triggar någons grundläggande värderingar.

Upplever man sig personligt påhoppad är det självklart att man hamnar i försvarsposition och vips är konflikten ett faktum. Så i dag har vi pratat litegrann om hur man kan ta sig ur den där spiralen. Till exempel genom att ställa frågor till personliga påhopp (hur menar du nu, nu förstår jag inte hur du vill att jag reagerar när du säger så..) samt att hålla fokus på det som är uppgiften. Dvs det man diskuterar. Ett sätt att avväpna är att summera vad det är parterna inte är överens om. Att vara överens om att inte vara överens, så att säga. Det får tillbaka fokuset på vad diskussionen handlar om och minskar risken för eskalerande personangrepp. Typiskt bra.

Dagens bästa och mest intressanta verktyg var ändå "aktiv grubbling"! När du inte kan släppa en konflikt och inte blir "färdig" kan du ägna dig åt aktiv grubbling. Sätt av tid (en halvtimme räcker oftast) och skriv ner vad som gick bra och vad som funkade mindre bra samt hur du skulle vilja agera annorlunda nästa gång. Sen behöver du inte älta det mer och slipper ta med dig konflikten hem från jobbet.

Jag uppskattar sån här input ibland. För det är så himla lätt att man fastnar i ett visst förhållningssätt och bara det att ta ett steg tillbaka och reflektera efteråt gör att man blir mer medveten nästa gång det händer. Det ultimata är givetvis att man redan under pågående konflikt lyckas bryta mönstret men det kan kanske ta ett tag innan i alla fall jag kommer dit! Som en av våra deltagare sa så är vi ju lite korkade och tenderar att göra exakt samma sak igen och igen fast vi egentligen vet att det inte funkar - men medvetenhet är första steget mot förändring!

Så kontentan alltså: Ta dig tiden att analysera, hitta förbättringsmöjligheter, gör det bättre nästa gång. Rätt så allmängiltig sanning som funkar hyfsat ofta i livet, eller hur?

måndag 27 november 2017

Upploppet. Nu kör vi!

Sista dagarna i november - äntligen målrakan. Jag ser mållinjen där framme och försöker ta mig an denna sistasträcka med självförtroende och kraft!

Måndag morgon. I vanlig ordning gick Joakim upp aptidigt och drog mot Göteborg, jag lyckades somna om och gick upp vid kvart i sex, drog i mig en smoothie och en mugg te och styrde cykeln mot gymmet. Jag var inte supertaggad men medveten om att det är typ enda chansen att gymma denna vecka och att dagen alltid blir bättre om jag börjar med träning!

Efter cykeltur i mörkret klev jag in i gymmet och jobbade igenom ryggmusklerna. Latsdrag, roddvarianter, kryssdrag, pulldowns. Diagonallyft på bollen och liggande pullovers på bollen - för bålstabilitet, aktivering av baksida och rörlighet i bröstmuskler och lats. Lite magträning också - atomic situps och diagonala knäindrag. Klart för dagen, dusch och fix och mot kontoret.

Skulle egentligen ha träffat min chef för samtal över en finkaffe men chefen var sjuk så jag gick och hämtade kaffe och macka och satte mig och skrev en bra att-göra-lista för dagen. Veckan är nämligen galet fullbokad med möten och aktiviteter så jag behövde få undan en massa administrativt i dag för att inte ligga back sen. I vanlig ordning responderar min hjärna väldigt bra på tydliga listor att följa vilket innebar att jag hann med allt jag skrivit upp plus lite till under dagen i dag!

Halv fyra var det redan ganska mörkt och ösregnade så jag bytte om till cykelkläder och gav mig hemåt. Iskallt regn piskade på mig i en halvtimme medan jag cyklade hem - alltså in genom dörren, skala av alla kläder, hänga jackan på tork och slänga övrigt i tvätten, byta till torra kläder. Inte särskilt behagligt alltså! Men jag ska ju bli genomblöt två gånger i veckan denna höst så det är väl lika bra att få det överstökat ;o)

Jag har ätit middag, varit på vinden och hämtat julljusstakarna, satt upp julbelysningen och lyssnat på julmusik för att försöka skingra novembermörkret lite. Lite glögg och pepparkakor lyfter alltid stämningen :-D En mugg te och Dessertmästarnas julbak på det blir bra tänker jag!

söndag 26 november 2017

Våga vägra tomduschar!

En "tomdusch" är alltså en dusch som inte föregås av träning eller annat svettigt. En dusch i onödan, typ. Egentligen är de ingen bra idé för de bara torkar ut huden och förbrukar en massa varmvatten! Så den här helgen har jag skippat tomduscharna och "bara" duschat vid behov.

Fredagkvällen spenderade jag med två timmars PT och löpcoaching på Bulltofta. Första timmen i ösregn och andra timmen i en massa lera. Needless to say - alla kläder i tvätten, alla löpcoacher in i duschen för att bli rena och genomvarma! Lyxigt nog så var Joakim hemma tidigt och fixade en god middag och eftersom vi inte hade nåt vitt vin hemma till fisken så blev det champagne i stället. Tragiskt, eller? ;-)

Lördag morgon, tidig väckning, Joakim iväg på frukost. Jag åt min frukost i tv-soffan och drog sedan fram lämpliga kläder för NMT modell "blött och kallt". Med Joakim som instruktör var vi nio stycken som tog oss an dagens pass i Lund. Det hade regnat bra dagen innan och frusit under natten så det var kallt och lerigt och härligt. Vi sprang och sprang, släpade varandra, härjade upp och ner i hala leriga backar och blev grisiga och svettiga. Needless to say så fick jag sitta på en sopsäck i bilen på väg hem, alla kläder in i tvätten och vi in i duschen.... Lunch och en vända till affären där det pågick fullt krig pga lönehelg och black weekend och jag vet inte allt.

Sen hade vi tänkt gymma men ingen var riktigt sugen på det, så vi lagade middag och drack alkoholfri öl - och efter maten packade vi gymväskorna och åkte iväg och tränade. Eventuellt är vi tragiska och har inget liv som gymmar en lördagkväll, eller så tycker vi bara om att träna tillsammans när vi ses? Hursomhelst körde jag ett rejält överkroppspass med militärpress, snedbänk och en del kompletterande övningar för axlar och armar. Efter en snabb dusch åkte vi hem och åt kvällsmål!

I dag då, söndag. Vaknade tidigt i vanlig ordning, dessutom efter att ha legat vaken en timme mellan halv tre och halv fyra. Why? Oklart, helt ärligt. Frukost och lite såsande hemma innan vi ryckte upp oss, gick ner med soporna, åkte och handlade kattmat och sen in till stan en sväng för finfika. Lunch, ombyte till löparkläder. Vädret var äckligt med småregn och blåst men springas skulle det för att förtjäna en dusch ;o) Jag hade tänkt mig en lugn runda men i vanlig ordning var Joakims uppfattning av "lugnt tempo" inte som min så jag fick mig snarare 7 km tröskelpass.... inte särskilt skönt men helt klart något jag skulle behöva göra mera av.

Kommande vecka blir det fullt ös. Jag inleder den med morgonpass på gymmet för det ser ut att vara min enda chans att styrketräna, sen blir det prio på korta lugna löprundor resten av veckan och lite yoga för att ta hand om kroppen. Och sen, när arbetsveckan är slut, väntar tvätt, packning och Playitas!

torsdag 23 november 2017

Åh, november...

November. Varför ska du vara så svår att tycka om? Du visar liksom aldrig upp dig från den bra sidan, nånsin. Lite minusgrader bjöds det visserligen på, men när nederbörden började så slog temperaturen om och det blev bara regn och regn. Mörkt, ett kompakt och oigenomträngligt mörker som ligger tungt på hela mig. Mörkt på morgonen, mörkt innan jag cyklar hem från jobbet.

I går höll jag ändå ihop det skapligt. Var på gymmet tidigt trots regnet och körde ett rejält benpass, duschade och fortsatte till kontoret. Avslutade arbetsdagen med löpcoaching i ösregn, cyklade hem i ösregn, duschade och blev varm och torr. Kvällen spenderades med ytterligare en cykeltur bort till frissan för att kapa några centimeter av frisyren så den blir mer träningsvänlig.

Men i dag alltså.... Det började med att jag sov otroligt oroligt i natt och vid fyra ställde jag helt sonika fram väckarklockan en timme för jag insåg att jag behövde sömn mer än träningspasset. Kunde då cykla i nästan dagsljus till kontoret åtminstone vilket var skönt. Men energinivån kom liksom aldrig i kapp, jag borde kanske tagit en lunchpromenad i solen för det var mest bara segt. Jag har ändå fått gjort en massa i dag och innan jag cyklade hem tänkte jag att jag kan ju köra ett snabbpass hemma. Men efter att ha cyklat i kompakt mörker hem, via affären för att handla nödvändigheter, var lusten och orken borta. Bara total energikollaps.

Det är okej. Jag gjorde en massa i går, sömnen var det sådär med, så det är okej att vara trött. Men den här enorma novembertröttheten som ska bekämpas typ varje dag, den är jag inte riktigt okej med. Jag vet att jag har tagit mig igenom två tredjedelar av månaden. Jag vet att julbelysningen och solljuset väntar därborta, jag längtar så det värker i mig till den där veckan på Fuerteventura och batteriladdningen som följer med, den som gör att jag klarar mig igenom vintern fram tills våren gör sitt intåg.

Fast om den där nederbörden hade fallit som regn i stället för snö hade det känts annorlunda. Snö reflekterar ljuset, den ger lust att vara ute, den gör luften friskare. Jag gillar snö men bor i fel landsände. Drömmer mig växelvis bort till svart lavasand och snötäckta svenska fjäll.....

tisdag 21 november 2017

Spring, spring, spring i mörkret!

Ännu en tisdagkväll. Ännu ett Runacademy-pass då vi fyller spåren på Bulltofta med löparglädje, flås, pepp och ångande löpare!

Det gör sån himla skillnad. Jag cyklar ner i mörker, känner mig lite seg, lite opepp liksom och så är det kallt. Kommer till omklädningsrummet, låser in överdragskläder och grejer, träffar mina ledarkollegor och stämmer av inför passet så att vi gör det bästa vi kan. När klockan är sex står det en drös med löpare antingen inne i omklädningsrummet eller ute beroende på vädret, vi kör en kort samling och går igenom kvällens upplägg och sen är det ut och iväg!

Vi värmer upp med lätt jogg och rörlighet. Sen är det dags för löpskolning som jag älskar och gärna tar mig (lite för mycket) tid att gå igenom och tipsa för att verkligen få till tekniken! Några koordinationslopp och alla är redo för kvällens intervaller. Några klär av sig ett lager, knappar på klockan, tar en sista klunk vatten och trampar nervöst på stället. Lite som tävlingshästar :-) Vissling - och iväg. I dag sprang vi "ut och hem" så att alla samlades mellan intervallerna, det är roligt att göra så emellanåt för att uppleva gemenskapen och hur många vi faktiskt är!

Efter passet är det oftast idel nöjda leenden, flåsig andning och svettpärlor i pannan. Vi kör nån form av gemensam pepp i gruppen innan vi joggar ner tillsammans och samlas för stretch och avslut. När jag cyklar hem är jag pigg, genomvarm och nöjd. Varje vecka. Jag hade aldrig tagit mig ut ensam en tisdagkväll men med gruppen är det annorlunda, och jag tror många känner likadant. Det är kul att springa tillsammans, man slipper vara ensam i mörkret och vi hjälper varandra. Härligt!

söndag 19 november 2017

Hurra, vilken helg!

Trots att vädret har visat sig från sin allra äckligaste sida har det varit en rätt bra helg här på bygget.

Inledde med Excelkurs hela fredagen. Det kan ju låta väldigt torrt men det är onekligen rätt skönt att kunna fokusera på att lära sig nya grejer en hel dag och få datorn att göra som man har tänkt sig med siffrorna! Cyklade hem, undrade om jag skulle springa en sväng men kände mig sliten och vilade i stället. Satt i soffan med fötterna uppe, drack ett glas vin och klappade katter. Joakim var på övning och lämnade Göteborg först vid halv åtta så jag satt uppe och väntade på att han skulle komma hem även om jag höll på att somna.

Sov tungt, vaknade innan klockan ringde till riktigt grisväder. Kallt, blåsigt och våldsamma regnskurar. Men jag var uppsatt som instruktör på dagens NMT-pass så det fanns inga ursäkter utan det var bara på med understället under instruktörsuniformen och iväg! Nån optimist bland deltagarna påstod att det skulle klarna upp vid tio men det visade sig vara lögn. Vi hade ösregn och snöblandat regn i princip under hela passet men med nio taggade deltagare gick det bra att hålla ångan uppe!


Cyklade hem, blev varm, tjurade lite. För en dusch efter instruktörstjänst är ju i princip en "tomdusch" och jag sprang ju ingen fredagsrunda.... Understället var ändå på, jag bytte strumpor, drog på mig tights utan på långkalsongerna, extratröja och vattentålig löparjacka och gav mig ut en runda. Ambitionen var typ 3 km men det gick ändå ganska bra så jag lyckades springa hela 7,5 km med bra känsla trots lite tunga ben. Bra!

Sen var det varken värre eller bättre än att det blev ytterligare en tredje sväng ner till Bulltofta denna dag för jag skulle möta upp Sara som hade jordnötssmör till mig från Big Spoon Roasters. Vinterns stash är på plats i skafferiskåpet :-) 


En inte-så-sen lördagkväll blev det och så vaknade vi tidigt i dag som vanligt vilket betydde att vi befann oss i gymmet före halv tio. Jag spenderade 80 minuter med att jobba igenom rygg och mage i lugn och ro. Axelprehab, latsdrag, rodd i olika vinklar och enarmsrodd med rotation, L-Y-T, diagonallyft och ett antal magövningar innan jag tyckte att det räckte. Jag hade ont i musklerna runt vänsteraxeln innan passet men efteråt kändes det mycket bättre och spänningarna upp mot nacken släpper också fint nu när jag aktiverar rätt muskler.

Från gymmet åkte vi iväg och bytte till vinterhjul (det verkar liksom vara dags för det nu) och sen hem för lunch och lite praktiskt arbete. Tvätt och organisering av mat, typ. Stort fokus på återhämtning och "bara vara"-tid vilket vi nog behövde båda två. Kroppen funkar, bara jag ser till att sova tillräckligt (helt ärligt så behöver jag absolut mera sömn nu när det är så mörkt!) och äta ordentligt så kommande två veckor ska jag se till att sköta markservicen. Planera veckan, planera träning, planera mat, så flyter allting så mycket lättare!

torsdag 16 november 2017

Bara gå och gör det.

Träningsvärken gjorde sig påmind i morse. Det var stelt att ta sig ur sängen alltså! Men det var inte mycket att be för, jag måste styrketräna inför kommande träningsresa så bara att bita ihop. Frukostsmoothie, en mugg te, nyheter, upp på cykeln och mot gymmet.

Kom in på gymmet strax efter sju, bytte lite kläder, värmde upp. Typ tre gånger så mycket folk där i dag jämfört med i går samma tid, why? Men det var ingen som störde mig så jag tuggade mig igenom mitt pass. Axelprehab, bänkpress (fy helvete så dåligt det gick, bänkpress är verkligen färskvara!), smalbänk, militärpress i smith, sidolyft i kabelmaskin, smala armhävningar på Bosu och lite bicepscurls på det.

Dusch och fix, macka och kaffe med på vägen, till kontoret. Ytterligare en effektiv dag då jag betade av ett telefonmöte och några nödvändiga samtal, planerade nästa vecka och kollade läget inför morgondagens kurs. Cyklade hem med fullastad pakethållare (träningsväska + datorväska), landade hemma en halvtimme innan jag bestämde mig för att få lite andra måsten överstökade.

För det är influensasäsong och eftersom jag tillhör riskgrupp i och med min astmadiagnos så var det bara att pallra sig iväg till vårdcentralens drop-in vaccinering. Jag hoppade över det förra året men fick sträng tillsägelse av astmasköterskan att se till att prioritera det framöver. Dessutom vet jag själv hur himla risig jag blir när jag får influensa och hur lång tid det tar innan luftvägarna återgår till normalfunktion så jag förstår ju att det är en klok prioritering. Men jag höll på att vända i dörren när jag såg flocken av pensionärer därinne.... Medan jag väntade på min tur kom det ytterligare två minibusslaster dessutom. Hjälp! Jag stod ut, fick min spruta, satt lydigt kvar i tio minuter och visade att jag inte svimmade och sen cyklade jag hem.

Soppa och grillad macka blev det till middag innan jag bet ihop en gång till och gick ett varv med dammsugaren - faktiskt för första gången sen jag skaffade städhjälp men nu behövde soffan saneras på katthår. Ändå skönt att slippa städa på riktigt och bara göra en snabb vända på ytan! Fast jag ångrade att jag inte gjorde det i går, det var inte jättefestligt att traska upp och ner i trappor med dammsugaren ;-)

Med alla tre jobbiga grejer avklarade så landade jag i soffan med kvällens efterrätt: pannkakor med glass. Helt rimligt efter att ha tagit upp kampen sådär, tycker jag! Och i morgon är det FREDAG!

onsdag 15 november 2017

Det går upp, och det går ner....

Gårdagen var oväntat tuff. Jag fick feedback och ganska brutal sådan i Runacademys medlemsenkät. Tyvärr anonym feedback som jag tycker kan vara svårhanterad ibland. Jag blev uppriktigt ledsen över att en av våra löpare har upplevt mig så som hen säger. Jag önskar så att vederbörande hade pratat med mig och återkoppla direkt i stället för att skriva det i en enkät, det hade varit hundra gånger enklare att hantera, men nu blev det så här.

Jag tappade andan för en stund, tappade tron på mig själv och kände mig något detroniserad på kvällens pass. Lite försiktigare, lite mera passiv, för att inte göra "mera fel" innan jag hade hunnit fundera ordentligt på saken. Det blev tack vare passets upplägg ett ganska bra pass - deltagarna sprang kort, medel och lång backe och vi ledare stod kvar vid var sin backe medan deltagarna förflyttade sig från backe till backe. Avslutade passet, handlade på hemvägen, landade hemma i soffan med ostkaka och en kanna te och mina funderingar. Förflyttade mig från försvar till förståelse och vilja att förändra, till "så vill jag verkligen inte ha det" och "hur kan jag göra annorlunda". Såklart jättesvårt att veta om jag gör rätt eftersom jag inte vet om jag förstått rätt - men jag gör mitt bästa!

La mig tidigt, med allting redo och packat för en tidig start denna morgon. Väckarklocka, cykelkläder på, snabbfrukost, iväg - in på gymmet prick sju för snabbt ombyte och ett benpass. Värmde upp med rörlighetsövningar och benpress, tänkte strunta i att gymmet såg ut som hejkomochhjälpmig med viktskivor och stänger överallt men klarade inte av det. Omöjligt att hålla fokus när det är KAOS runtomkring. La fyra minuter på att plocka undan och sen var jag tvungen att gå och marklyfta lite för att lugna ner mig innan jag fortsatte passet! Utfallsgång i två varianter, finska pinnar, nedkliv från box (enklare variant på enbensböj), lite höftprehab och bollindrag för baksidan. Exakt en timme senare susade jag in i omklädningsrummet, bytte till utekläder, cyklade till kontoret, dumpade väskan och bytte jacka innan jag mötte upp en kollega ute för 45 minuters löpcoaching.

Löpcoaching på arbetstid? YES. För min chef har okejat att jag lägger mina onsdagar på att vara tillgänglig för organisationen i några månader. Löpcoaching, utefys, gruppträning, föreläsningar, kostrådgivning. Ett helt smörgåsbord för den som vill jobba med olika delar i hälsopusslet. Lite mjukstart nu innan folk har fattat att det går, att de får - men det kommer ta fart så småningom. Efter löpcoachingen hade jag tio minuter innan jag skulle på möte så det fick bli möte i träningskläder då jag prioriterade mötesförberedelse högre än duschen! Efter det mötet landade min chef några rejäla arbetsuppgifter i mitt knä som jag sa ja tack till men sen sa att nu får jag gå och duscha så jag känner mig mänsklig innan jag tar tag i det här. Responsen? "Bra där. Egen syrgasmask på innan du räddar andra!" Precis så :-D

Kastade mig sedan in i arbetsuppgifterna och fick undan otroligt mycket mellan telefonsamtal och grejer, uppnådde den eftertraktade statusen "inbox zero" och avslutade dagen med kostrådgivning över en latte innan jag plockade ihop och gav mig hemåt. Hem och vända en kortis, sedan kuta runt hörnet till fotvårdaren. Long overdue, hejdå liktornar och döda naglar som borde ramlat av!

När jag kom hem kände jag att jo, nu har jag landat igen. I går tappade jag fotfästet för en stund men i dag har jag jobbat med saker jag är bra på, uträttat något, fått förtroende och ansvar, upplever att man tror på mig. Jag är bra nog - good enough. Jag fattar och accepterar att inte alla gillar mig, jag är beredd att jobba med det jag har fått feedback på men grundkänslan är ändå trygg och stabil. Jag är OK. Det är intressant hur lätt det är att stärka sin självkänsla om man bara får göra rätt saker - och hur mycket lättare det blir att ta negativa saker när den grundläggande känslan är positiv. I've got this.

Kvällen ska spenderas med återhämtning, katter och temugg, och en stund på yogamattan. Lite snäll rörlighet för att säkerställa att benen och ryggen inte är totalt stela i morgon även om känslan i benen just nu redan är så pass intressant att jag undrar om jag kan röra på mig i morgon!

söndag 12 november 2017

Mysjogg i skogen. Och planering, planering, planering!

Jag vaknade redan vid fem i morse, var rastlös, låg och lyssnade på regnet en stund - och somnade om. Sov som en stock när klockan ringde halv åtta och blev helt förvirrad :-D Gissar att de extra timmarna behövdes! Upp, frukost, hitta rätt kläder, och mot Bokskogen för myspass med Runacademy.

Ett mindre gäng drog iväg med ambitionen 14 km och det stora gänget ut på 7 km. Jag la mig längst bak i gruppen för att hålla koll på de modigaste löparna - de som inte brukar springa så långt och hade distansrekord i sikte. Av den anledningen blev det rätt lugn löpning för mig och fokus på att coacha tekniken. Med 7 km på kontot utbrister tjejen som tidigare max sprungit 3 km i sträck "jag är helt färdig.... när kan vi åka hit och springa igen?" och då visste jag att jag hade lyckats med missionen att ge henne en positiv upplevelse!

Sen smet jag själv iväg ett varv på trean och kom tillbaka just som långlöparna gjorde klart sitt andra varv på sjuan så timingen blev perfekt. Vinkade av alla nöjda löpare och ledare och åkte hem för lunch, vila, dusch. Efter att ha gjort undan lite praktiska saker under eftermiddagen (kasta sopor, hänga tvätt och sånt) åt vi kylskåpstömningsmiddag och efter det packade Joakim och åkte mot Göteborg. Stundande övningsdygn innebär att han måste vara på plats i kväll och inte kan riskera att bli sen i morgon bitti. Både bra och dåligt. Bra för att dessa ensamma söndagkvällar ofta innebär att jag gör ett bättre jobb på temat veckoplanering, dåligt såklart för att jag hellre har honom hemma hos mig en extra natt!

Men - det var alltså den där veckoplaneringen som jag tänkte att jag skulle leverera några tips till. Det är egentligen inte jätteavancerat men jag sätter mig ner med kalendern och veckoplanen och kollar litegrann hur det ser ut. Jag letar upp utrymme för egen träning och lägger in det i kalendern, denna vecka fokus på att få in timmar i gymmet hellre än löpträning ute som brukar lösa sig ändå. Jag kollar vilka bokningar jag har som PT och instruktör, om jag har möten, kurser eller andra aktiviteter utanför kontoret som inverkar på min logistik när det gäller transport och packning. Och sen skriver jag in vad jag ska äta till frukost och middag - frukost hela veckan och middag i alla fall veckans första tre dagar men gärna längre än så. Det gör jag dels för att bli medveten om vilka rester m.m. som ska ätas upp och dels för att säkerställa att jag äter med hyfsad variation. Det ger mig också input till vad jag ev behöver handla under veckan och vilken dag det passar bäst.

Om vi hade varit två hemma så hade vi också stämt av vem som behövde bilen till vad vilken dag, vem som har kvällsaktiviteter och vem som har tid att laga mat vilka dagar och vilka dagar det får bli rester. Nu är jag ju bara jag och min cykel denna vecka så det är inte superkomplext men kalenderkollen betyder att jag vet vilka dagar jag hinner laga mat om det skulle behövas. Oftast undviker jag matlagning när jag är ensam för att det är så urbota tråkigt att laga mat till sig själv men denna vecka kompromissar jag och lagar t ex två rätter i morgon för att slippa matlagning några dagar sen. Om Joakim inte har övning så brukar han vilja ha med sig några matlådor så då lagar vi oftast mera mat under helgen och fryser in.

När veckoplaneringen är klar vet jag också hur måndagen kommer se ut så då kan jag gå och packa rätt väska för morgondagen, förbereda frukost och plocka fram kläder efter väder att cykla till jobbet i. Cykelbatteriet på laddning, leta upp ev regnkläder, handskar, reflexväst m.m. så att jag slipper tänka i morgon bitti, det är enklast så. Sen kan jag kolla antingen i planeringen eller i kalendern under veckan och packa rätt saker för nästkommande dag så har jag ordning på min vecka.

Det är knappast nån överraskning att jag rekommenderar alla att ta tag i veckoplanering oavsett familjesituation. Antagligen är behovet ännu större i familjer där vissa medlemmar behöver skjuts eller hjälp med diverse aktiviteter men även i vårt hushåll där vi är tidvis två, tidvis en underlättar det enormt. Så prova. Gör det inte jättekomplext - ett papper eller en online-kalender funkar utmärkt!

lördag 11 november 2017

Hemma igen. Bäst!

Jag har aldrig tyckt att tjänsteresor är så särskilt glamourösa. Visst, det kan låta coolt att man ska resa till diverse ställen men sanningen är att man oftast bara ser flygplatsen, hotellrummet och nåt mötes- eller konferensrum så då kan det faktiskt kvitta om man är i Paris eller München... Jag är dessutom inte särskilt förtjust i att flyga och sover oftast dåligt i andra sängar än "hemma" så det bättrar ju inte direkt på inställningen!

Men nu var jag en av ungefär 200 utvalda över hela världen som skulle få åka på en företagskonferens inom mitt arbetsområde och det vill jag såklart även om det är lite bökigt! Lämnade kontoret strax efter två på torsdagen, tåg till Kastrup, flyg till Stuttgart. Totalt KAOS på flygplatsen, väntade i evigheter på en taxi och det tog oss 20 minuter att åka 2,5 km till hotellet... Väl incheckad såg jag till att få i mig en god middag och sen blev det vila på rummet. Sov hyfsat bra för att vara "borta" och tysk hotellfrukost är oftast en höjdare, så även här! Tåg tvärs över stan till konferensen som var bättre än väntat, tåg retur tvärs över stan till flygplatsen. Som i vanlig ordning på fredagar var fullständigt proppfull med folk, kvällens middag blev ett äpple och en chokladbar som jag hade i väskan för det fanns inte en chans att hinna köpa och äta nåt bättre. Fullt plan hem, missa tåget med ynka 2 minuter, vänta på nästa, äntligen Malmö C, upphämtad av Joakim, hem, kvällsmacka, sova!

I dag har jag bara njutit av ledig lördag. Långfrukost med katterna i soffan innan Joakim och jag tog oss till gymmet. För jag fick ju lite hemläxor av naprapatjäveln i onsdags! Så det blev ett rejält ryggpass med lite magövningar. Alla sorters drag, olika vinklar och handtag, total genomkörare för ryggen och så magen på det. Konstaterade att diagonala magmuskler och ländrygg är galet tåliga efter all löpning och nästan inte kan tröttas ut medan bröstryggen är i betydligt sämre skick! Jobbajobbajobba alltså....

Efter gympass och dusch dumpade vi alla grejer i bilen och gick upp i stan. Lunch på Condeco, handla på MM Sports, kaffe på Espresso House, hem och tömma väskor och skriva komihåglista och så en sväng till Maxi. Med påfyllt kylskåp kände jag mig redo för att chilla resten av dagen men Joakim uppmanade till en löprunda i skymningen. Var sådär sugen faktiskt men bytte ändå om och hakade på. Första 2½ km gick bra, sen tyckte magen att den skulle vara grinig över eftermiddagskaffet så jag fick lägga in lite gåpauser men kutade på bra emellan i alla fall så det blev ändå 5½ km med en snitthastighet under 6 min/km. Efter det kändes det ändå mer välförtjänt med dusch, middag och soffhäng i mysbyxor!

onsdag 8 november 2017

Vad händer när man inte styrketränar?

Jo, då blir det såhär:
1) man får nackspärr
2) högerbenet blir ett barbieben som inte hänger med
3) naprapaten konstaterar att "du det var länge sen du var såhär dåligt musklad mellan skulderbladen"

Jo. Det är ju inte som att jag inte vet det själv. Eller mässar för alla löpare jag coachar att det är viktigt att sköta sin styrketräning och prehab. Och nog för att jag har skött prehab och sett till att alla löprelevanta delar är i funktion men den där tunga, tuffa styrketräningen, alla goa dragövningar för övre rygg och sånt, det har inte hänt.

Varför? Tidsbrist, brist på prioritering, och allmän olust. Jag var inne i gymmet en sväng där i september och det var så fullt med folk så jag inte hade nån vidare lust att vara där. Sen har jag jobbat så pass mycket kvällar så jag har velat prioritera att komma iväg från jobbet i tid på eftermiddagen för att hinna hem och landa en stund emellan, och jag har inte orkat gå upp aptidigt för att vara på gymmet vid sju. För jag var inte så sugen på det helt enkelt.

Och då får man ju stå sitt kast. Inse att de surt förvärvade ryggmusklerna förtvinar och försvinner på tre månader, att svällande biceps och snygga delts är ett minne blott även om benen klarar att pinna på och midjan håller måttet tack vare löpningen. Så.... bodybuilding nästa, alltså. In i gymmet. In och lyfta, hänga, dra, trycka. För det vore ändå tragisk om min rygg inte längre förtjänade epitetet "puckelpist på steroider" och jag vet vad jag ska göra åt saken. Eventuellt är det inte löst på tre veckor men jag hinner i alla fall komma igång! 

måndag 6 november 2017

Race report: Österlenmaran 2017. Maran som blev en ultra!

Ja, såhär två dygn efter att starten gick är det väl dags att knåpa ihop en race report, eller hur?

Österlenmaran är fortfarande ett av de roligaste och mest utmanande loppen jag har sprungit men det var ordentligt tufft i år och jag har fortfarande inte riktigt återhämtat mig. Fast det är okej, jag förstår varför jag är sliten. Så vi tar storyn från början!

Vi åkte mot Simrishamn efter lunch i lördags, checkade in på vårt hotell och stack ut på stan för en fika i väntan på att nummerlappsutlämningen skulle öppna. Med nummerlapparna fixade rekade vi lite i stan och hittade en restaurang som serverade nån rimlig mat sådär på eftermiddagen, Joakim valde en pastarätt och jag åt club sandwich. Sen hann vi precis i tid till en kopp te och kaffe på hotellet innan det var dags att gå upp på rummet och byta om och fixa. Packa ryggsäck, välja kläder, ordna med reflexer och belysning, dubbelkolla allting.

En halvtimme innan start smet vi ner till torget där starten skulle gå, lämnade av lite överdragskläder, studsade nervöst till musiken och minglade i startfållan. Det skulle vara runt 150 anmälda plus ett tiotal lag i stafettklassen så det var inget stort startfält direkt. Men fint var det och massor av publik!




Starten gick, Joakim körde musik för fulla muggar i högtalare i ryggsäcken, publiken hejade och jag hade ståpäls. Nu, äntligen, är det dags! Jag hade en väldigt lätt och fin resa fram till 15 km ungefär, sen började det bli tufft. Tog en gel som gjorde mig illamående, sen gjorde magen sig påmind så jag fick köra SOS-stopp på ett fält och efter det började jag få ont i fötterna. Trots det lyckades vi ta oss till Borrby och tekniskt sett halvmarapassering på runt 2:15, vi hade båda två 22 km på klockorna då det var dags att vända tillbaka.


Vetskapen om att det blir 44 km i stället för 42, det mentala i att springa samma sträcka "ut och hem" plus att alla funktionärer och vägvisare hade gått hem efter halvmaran gjorde att det blev rätt jobbigt sen. Jag hade svårt att hålla farten uppe, knöt om skorna, hade ont i en höft och vi fick några stopp där vi var tveksamma på vägvalet. Mellan Kyl och Skillinge var det nog mest jobbigt, totalt supertomt på vägarna, kolmörkt, inte en människa. I Skillinge hade vätskekontrollens bemanning lämnat och vi visste inte var vi skulle svänga - det var två svängar som var lite svåra att gissa men vi lyckades komma rätt. Efter Skillinge kom vi till Brantevik och där var det andra bullar. Dels mötte vi motorcykelfunktionären som kollade att vi var ok och peppade oss, och dels var vätskekontrollen bemannad med glada människor som erbjöd cola och äppeljuice. Godaste nånsin! Med den peppen och bara 5 km kvar gick det lättare sista biten igen fast jag fortfarande fick kämpa.

Fin cykelbana, havets brus, två backar som blev gå-backar, sedan framåt igen. Ett tveksamt vägval men vi hittade rätt, kom in till Simrishamn, blev tveksamma på samma ställe som förra gången (typiskt, eller hur?), stannade för att dra igång musiken vilket säkert kostade 2 minuter innan vi tog oss fram till korsningen och sprang ikapp uppför Storgatan och i mål! Med 44,5 km på klockan och en sämre tid än sist men 10 minuter bättre tid vid marapasseringen åtminstone så det får räknas som ett marapers ändå tänker jag ;-)

Förra gången var det ändå lite fler löpare ute på maratonsträckan (typ 150 anmälda då?), i år var vi 45 anmälda till maratondistansen varav bara 30 fullföljde så jag är ändå nöjd med att vi klarade det! Det var mörkt, ensamt (tur vi var två!), blåsigt och därmed ganska tufft. Turligt nog hade vi medvind på väg tillbaka då vinden ökade under kvällen, annars hade det varit ännu värre.

Men välkomsten vid målgång var ju inget mindre än fantastisk. Värme och kärlek, medaljer och tröjor, in på Café Kagan där våra överdragskläder och en målgångsbuffé väntade. Bananer, kanelbullar, kexchoklad, festis, och vi fick ta te och kaffe dessutom när vi frågade. Sitta på fiket och prata med andra löpare och motorcykelfunktionären, dricka en alkoholfri öl, vara nöjd och stel. Sen hasade vi oss till hotellet (jag med ett "barbieben" som var helt omöjligt och Joakim med stela IT-band), fick beröm från gänget som satt i foajén med kvällsdrinken och tog oss upp till rummet.


Klarvakna fast klockan var midnatt. Jahapp. Dricka Resorb, skala av alla kläder, packa på rimligt sätt. Dusch och inventering av kroppsdelar (jag hade några rejäla blåsor på fötterna och ångrar verkligen mitt skoval!), sen var vi fortfarande inte trötta för fem öre så vi satt i sängen och delade på en halvflaska bubbel som vi hade haft med oss i kylväska "ifall vi blir sugna". Bortåt halv två började vi bli sömniga och släckte lampan men sova? Nja. Det var inte många timmar det blev alltså, kroppen var på högvarv fortfarande.

Söndagsfrukosten var mer än välkommen och SÅ god. Vad jag njöt. Sen gick vi upp och la oss raklånga på sängen i en timme och tittade på Nyhetsmorgon innan vi plockade ihop oss och åkte hem. Energinivåerna var verkligen inte på topp, vi lyckades dock fixa både lunch och middag och sen gick jag och la mig strax efter åtta. Sov tio timmar från halv nio till halv sju och kände mig betydligt piggare i dag även om det nog inte blir nån sen kväll i dag heller.

Ytterligare en mara (en lite för lång en) avklarad, nästa äventyr är en vecka på Playitas innan jag börjar fundera på vad jag ska hitta på nästa år.

måndag 30 oktober 2017

Konstpaus. Planeringspaus. Hypokondripaus.

Ja, vad hände sen efter att jag tvunget måste ut och lera ner mig i onsdags?

Jo, på torsdagen jobbade jag lite sent och så kom jag hem och körde ett kortare core-pass hemma i vardagsrummet innan Joakim kom hem. En god natts sömn, fredag på jobbet, hem för helg med fokus på matlagning.

Lördag var det egentligen tanken att jag skulle vara med på Joakims NMT-pass men jag kände av lätt halsont och ville inte ta några risker med tanke på stundande maraton. Så jag blev kvar hemma och fixade med lite grejer, sen åt vi lunch och så åkte vi till Bulltofta där mina löpgrupper hade sitt examenspass och sprang distans på tid. Det var så himla fint och vi hade sån tur med vädret just då!




På kvällen regnade det och vi kurade inne, lagade fisk- och skaldjursgryta och laddade för söndagens Yddingelopp men se det blev det inget av med. Alls. För trots att halsontet hade lagt sig kände jag mig fortfarande snorig och ville verkligen inte riskera något. Så - vi stannade hemma. Joakim sprang en runda hemmavid och invigde sina nya skor och jag vilade och fixade med praktiska grejer.

För vi har stora planer nu - igen. Det var inte tanken att vi skulle resa till värmen förrän i februari. Men det föll sig så att det fanns restplatser på Atletveckan och Joakims chef ville gärna att han tog ut lite ledighet - så vi får en vecka på Fuerteventura redan före jul och längtan är stor. Särskilt nu när vintertiden innebär mörka kvällar och det dessutom var nästan nollgradigt i morse!

Alltså - Österlenmaraton, några veckors återhämtning (och obligatorisk närvaro i gymmet några pass i veckan!), sedan en vecka i solen, och efter det firar vi jul. Typiskt bra. Sen kanske det blir en vecka på Lanzarote i februari eller så - vi tar det sen.

Sista veckan innan maraton innebär lite löpning, en hel del nervositet, vettig mat och god nattsömn. I vanlig ordning. Några snälla yogapass, lite prehab, diverse förberedelser. Jag vet att det går vägen för det har ju gått förut. Reflexkläder, batterier till pannlampor, väderprognoser, planering av proviant i ryggsäcken snurrar i huvudet. Fast det löser sig. Det är bara måndag, och vi ska springa på lördag, så vi hinner nog med allt vi ska hinna med! 

onsdag 25 oktober 2017

Ibland är en inte tillräckligt lerig tydligen!

I dag: Planerad ledig halvdag. Och bokad hemstädning. Alltså var jag på jobbet halv åtta, stack därifrån prick halv tolv och cyklade i maxfart hemåt, landade 11.57 och tog emot städfirman 12.00. Schysst planering, eller? ;o)

Efter en kort avstämning bytte jag till löparkläder och stack ut en sväng. Jag hade planerat intervaller men var egentligen inte så sugen på det efter ett tufft pass söndag kväll och en rejäl utmaning i går. Blött och lerigt både måndag och tisdag också. Gav mig ut ändå och kände efter lite medan jag värmde upp i lugnt tempo. Jodå, intervaller it is - trots sega tunga ben. Lika bra att ha det gjort och så i dagsljus dessutom, en säker vinnare!

Det blev 10 x 1 minut hårt med 1 min gåvila och sedan 10 x 30 sek med 30 sek gåvila. Full fart i intervallerna (efter kapacitet och terräng), genom lera och vattenpölar, med fula grimaser och svetten rinnandes. Grislöpning på riktigt alltså. Det var så himla roligt fast det var äckligt jobbigt och det kom en äldre herre fram till mig och sa att han var imponerad över farten jag höll - TACK för den kommentaren som värmde tusen gånger mer än alla kommentarer om snygga ben i löpartights ;-)

Med avklarade intervaller tog jag mig hemåt i lugnt tempo och hade dryga 9 km på klockan när jag kom hem. Det fick räcka så, jag brydde mig inte om att springa nån extrarunda för att runda milgränsen i dag. Hemmet var nästan färdigstädat så jag vek upp tightsen för att inte grisa ner och satte mig i trappan och eftersvettades tills det var läge att duscha. Bra lerprickig i dag också och som bonus blötte jag ner veckans tredje par skor. Bra jobbat!

Sen var det bara att duscha och njuta av ledighet! Har veckohandlat på Mathem.se för jag orkar inte stå i affären när det är lönehelg och sen har jag inte gjort nåt mer. Annat än att slösurfa, kolla på dålig TV, klappa katter och dricka te. Jag har inte ens lyckats tömma diskmaskinen. Återhämtning deluxe såhär mitt i veckan. Gött ändå!

tisdag 24 oktober 2017

Kraften i att vara flera

En helt vanlig oktobertisdag. Gråmulen dag, regnig och blåsig kväll - alltså regn på tvären, en skånsk specialitet. Begav mig mot Bulltofta i regnet och tänkte att i dag kommer det nog inte så många löpare, men tji fick jag!

I vanlig ordning slöt ett sextiotal löpare upp för att springa kvällens pass. Ett superkul crosspass - 30 sek styrkeövning, 30 sek löpning (dvs 15 sek bortåt och 15 sek retur), upprepa. Och upprepa och upprepa... Vi hade 2 olika varv med 4 styrkeövningar i varje och körde 3 omgångar av varje varv utan vila emellan, bara 2 minuters vila mellan de två olika varven för att hinna gå igenom övningarna.

Galet roligt pass med full fart och verkligen anpassat för skitväder, ingen hann frysa!

Det bästa av allt var att tuffa gruppen skulle avsluta med 4 x 30 sek löpning med 30 sek ståvila. När jag frågade vem som ville köra bonusintervaller kom det bara upp 2-3 händer men sen blev det nåt grupptryck så helt plötsligt skulle alla i medel och tuff köra bonusintervaller innan vi avslutade kvällen. Fantastiskt :-D

Jag var totalt genomblöt och lerprickig efter passet, det tar nog 2 dagar innan dojorna har torkat men det var SÅ värt det för alla glada löpare. Yay! Älska tisdagar <3

söndag 22 oktober 2017

Jakten på balans






Ibland behöver man testa sig fram lite på båda sidor om balansen för att hitta ett skönt medelläge där det funkar att balansera. Och det är kanske därför som jag tycker att söndagskombinationspasset med Coach Jansdotter på Chae Taekwondo är en helt briljant grej.

I dag tog jag mig dit igen. Först 35 toksvettiga och flåsiga minuter med Jonna. En salig blandning av balans, hopp och skutt, parövningar och burpees av olika slag. En kort tvåminuterspaus mitt i, för övrigt var det bara full sula genom hela passet och det var galet roligt. Sedan släcktes lysrören, levande ljus kom fram, och vi landade på yogamattorna.

Vikarierande yogafröken Åsa ledde oss genom en skön timme. Först nedvarvning och kroppsscanning för att ställa om och hitta fokus. Lite uppvärmning, några sköna solhälsningsflöden, en himla massa rotationer av alla slag, krigare, balanser. Sedan avslut med kort savasana, intentioner för kvällen, i morgon, nästa vecka. Några gemensamma andetag och tack för i kväll.

I vanlig ordning tappade jag känslan för tid och var hemma en halvtimme senare än jag trodde, missade såklart också att dra igång ljudet på telefonen så Joakim hann bli ordentligt orolig eftersom jag inte svarade. Förlåt älskling, jag är liksom inte van att nån bryr sig så mycket om när jag kommer hem.... Men jag kom hem och landade lugn och avspänd i soffan. Eventuellt lite svettluktande, bör duscha innan läggdags ;o) Kombinationen av total fysisk urladdning och yogans lugn innebär i alla fall att jag hamnar i balans och tänker sova riktigt gott i natt!

lördag 21 oktober 2017

...och där gick den veckan!

Det här har nog varit höstens mest intensiva vecka. Jag har haft fullt upp med att hinna hålla ihop alla trådar och vara på rätt plats i rätt tid med rätt grejer så att bloggen har hamnat sist i priolistan är inte jättekonstigt. Det är ändå viktigare att jag hinner äta och sova ;o)

Måndagen tillbringades med heldagsworkshop med en del av mina kollegor. Jag tänkte att vi skulle sluta 16 men det blev 16.30. Hann hem i full fart, var hemma en halvtimme och lämnade av lite grejer, cyklade sen in till stan igen för Runacademy-kväll på löplabbet. Föreläsning om pulsträning och lite shopping. Var hemma vid åtta. Måndag - check.

Tisdagen inleddes på kontoret, var hemma och vände en timmes tid, hade sen ett PT-pass på Bulltofta och så traditionsenlig Runacademy-tisdagsträning direkt efter. Hem, äta, vila, sova.

Onsdagen gick i ungefär samma tempo men med skillnaden att jag såg till att ha hela två timmar hemma vilket medgav att jag la en halvtimme på lite hushållsarbete (dammsuga och gå ner med sopor, ungefär) medan middagen stod i ugnen, sen full fart till Bulltofta och NMT. Ett något nervöst pass då en blottare hade siktats i spåret kort innan passets början, polisen var förbi och jag vill ju sist av allt att någon av mina adepter ska utsättas för obehagligheter när de tränar med mig. För egen del är jag mest förbannad. Hem, äta, duscha, sova.

Torsdag började jag med ett frukostseminarium, sen var jag inne om kontoret en dryg timme och släckte bränder innan jag fortsatte till Malmö Saluhall för lunch med Anna och sedan vidare till Triangeln för en eftermiddagskurs i dataskyddsförordningen även kallad GDPR. Hyfsat torrt ämne men bra utbildning! Hem en kortis, sedan retur till Bulltofta för nästsista passet i Fitnesscoachens Löparskola där jag slog ihop grupperna pga manfall och säkerhetsläget och körde fartlek med hela högen. Superkul och flåsigt pass! Hem, äta, sova.

Med den veckan i bagaget är det kanske inte jättekonstigt att fredagens förstaprio när jag kom hem var att landa på mattan med ett lugnt yinyogapass och varva ner lite. Sen lagade jag mat, Joakim kom hem, det blev fredagsmiddag och ett glas vin och återhämtning i soffan.

I dag då? Jo, först höll jag i ett NMT-pass på Bulltofta i gråväder och körde slut på atleterna med en kombination av flås, spänst och bålstyrka. De visste att de levde. Sen åt Joakim och jag lunch, idisslade en stund och preppade vätskeryggsäckar för att ge oss ut en sväng. 30 km på schemat. De där långa långpassen inför maraton är inte så festliga. Vi började hemma och snurrade runt i närområdet. 6 km ner till Bulltofta, några vändor ut i villaområden runtomkring, en sväng ut på Skåneledssträckan mot Spillepengen och retur, mera Bulltofta och sedan hemåt. Det var inte busenkelt att springa 30 km, lagom tungt sista fem, men det gick. Nu blir det inte många knop i kväll!

söndag 15 oktober 2017

Maraton enligt salamimetoden!

Jag hade egentligen tänkt köra detta upplägg förra helgen men då var jag så oändligt trött och sliten så det fick bli denna helgen i stället. Springa ett maraton - fast i mindre bitar. 42 km på en helg, från fredag eftermiddag till söndag lunch.

Fredag var jag egentligen väldigt trött men jag visste att jag var mest trött i huvudet och inte så fysiskt trött. Alltså - hem, på med löparkläder och -skor, iväg. Sprang min vanliga enkla runda som blir typ 9,3 km och la till en extrasväng för att få ihop milen. En mil gjord, 32 km kvar alltså.

Lördag och trailpass med Runacademy i Bokskogen. Vi ledare hade stämt träff en timme innan passet började för att hinna planera och snitsla. En uppförsbacke, en slalombacke utför, en trailslinga med lite utmaningar, och en fyrvägskorsning att springa tabata-intervaller i på slutet. Klockan 11 samlade vi in deltagarna, vi körde 1 km uppvärmning, lite rörlighet och löpteknikövningar och sedan delade vi upp oss i tre grupper på tre av de fyra stationerna. Min grupp började med utförslöpningen, sedan uppförsbacken, och sist trailslingan. När alla tre grupper hade betat av dessa tre stationer hade vi sällskap bort till stigkorsningen där vi sprang 20 sekunder ut längs en väg, vilade 10 sek, 20 sekunder tillbaka, sedan 10 sek för vila och byte till nästa av de fyra stigarna. En tabataintervall i full fart alltså för att avsluta passet. Mycket roligt!

Efter stretch och varma applåder rundade vi av med 4 km på klockan och Joakim och jag gick till bilen. Jag bytte ut lite av "bagaget" i tightsfickorna för att springa milen hem medan Joakim tog bilen (han hade hunnit springa en mil i skogen före passet, medan vi snitslade banor). Milen hem från Bokskogen är inte särskilt spännande att springa kan man säga men det är åtminstone enkelt och raka vägen! Hemma var jag en dryg timme senare med 14 km på klockan denna dag. 18 km kvar till maratondistansen.

Lördagkvällen spenderades med familj på restaurang i stan, dock var vi hemma ganska tidigt och hann varva ner med te i soffan innan läggdags och vaknade således tidigt. Strax före tio gav vi oss ut med laddade vätskeryggsäckar. En omväg ner till Bulltofta, två varv på 5 km-slingan, sedan hem. Det gick skapligt bra, jag kallade det för ett "fostrande" pass eftersom jag fick trycka på lite för att hålla Joakims föredragna långpasstempo som är lite kvickare än mitt. Hursomhelst gick det ändå att få det avklarat och med 18,5 km på klockan var maratondistansen under helgen avklarad och jag har 60 kilometer på kontot denna vecka. Bra!

Det är tre veckor till maraton och jag känner mig hyfsat välförberedd, ett tremilspass ska jag trycka in nästa helg och sen blir det bara att hålla igång de sista två veckorna med löpning, rörlighet och prehab för att få en bra upplevelse!

onsdag 11 oktober 2017

Instruktörsjobb i höstrusk

Det är inte alltid så glammigt att instruera utomhus under höst och vinter, men det blir mycket roligare när man har glada deltagare med sig!

I går var det Runacademy-tisdag igen i vanlig ordning. Kvällens pass var fokusintervaller - intervaller med fokus på tekniken. Därför inledde vi med lite teknikrepetition och löpskolningsövningar innan vi sprang intervaller där löparna för varje intervall fick ett nytt fokusområde att tänka på! Det småregnade nåt lite under passet men det var egentligen inte så farligt - däremot började det regna ordentligt efter passet så utdelning av T-shirts och buffar fick vi hastigt flytta inomhus för att inte dränka våra namnlistor. Mycket roligt pass för övrigt och alla var nöjda efteråt, hoppas jag.

I dag har jag varit på jobbet i vanlig ordning, kom hem till falukorv med mos som Joakim hade lagat och hann sitta och kolla lite på morgondagens planering också innan det var dags att byta om och sticka ut i regnet. Det var inte så kallt och vinden har också lagt sig sedan i måndags, men det var blött på riktigt! Det regnade i stort sett hela passet igenom och mina modiga deltagare kämpade sig igenom cirkelfys, bålstyrka och 100 burpees i dag, det formligen ångade om dem i regnet.

Nöjd och glad och genomblöt var jag när jag kom hem - inte mycket träning för egen del i dag men jag har i alla fall varit ute i friska luften och rört på mig vilket är bättre än att skrota i soffan. Lägenheten är nystädad eftersom städhjälpen har varit här i dag, jag har torra kläder och en stor mugg te och livet är egentligen helt okej fast jag blir genomblöt ganska regelbundet denna höst!

måndag 9 oktober 2017

Backintervaller och burgare!

Bra måndag liksom. Jag har haft en jättekonstig dag på vuxenjobbet där jag nog inte har gjort särskilt mycket som egentligen står i min arbetsbeskrivning men jag känner helt klart att jag har gjort nytta ändå och det får väl också räknas. Plus att jag hade langat in ett PT-pass ute i sol och blåst på förmiddagen.

Sen cyklade jag hem och drog med mig Joakim ut på ett backintervallpass. 2 km uppvärmning, 5x40 + 5x30 + 5x20 sekunder i kossabacken, 2 km hem plus en vända fram och tillbaka på gatan eftersom klockan landade på 7,90 km när jag passerade brevlådan hemma och det går inte för sig, det fattar ju vemsomhelst. 8 km fick jag ta mig upp til. Ett rätt göttigt intervallpass, bra trött blev jag. Halsade nästan en liter vätska när jag kom hem, eftersvettades, duschade och stack sen ner mot Västra Hamnen till den här utsikten. Vilket ljus!






Där hade jag stämt träff med Sarah och vi åt burgare på Monster och pratade om allt mellan himmel och jord i vanlig ordning - fast vi tyckte nog att både servicen och maten hade blivit lite sämre så vi kanske måste leta upp ett nytt ställe för burgarhäng med ojämna mellanrum!

lördag 7 oktober 2017

Egenomsorg. Prioriterat eller inte?

På mitt vuxenjobb samarbetar jag med företagshälsovården och bl a har jag och en av deras organisationspsykologer föreläsningar tillsammans där vi pratar om olika verktyg för hantering av stress och för att skapa livsbalans. En av de ämnen psykologen går in på är en modell för egenomsorg som faktiskt är väldigt klok!

Jag har ägnat det senaste dygnet åt just det - omsorg om mig själv. Joakim åkte iväg på fisketur med grabbgänget torsdag förmiddag och torsdag kväll hann jag inte med så mycket annat än att leverera två pass till Fitnesscoachens Löparskola och sedan gå hem och se till att lägga mig i tid. Fredag morgon började med huvudvärk. En huvudvärk som jag inte riktigt kunde placera, som varken kändes som spänningshuvudvärk eller migrän men bara var jobbig. Jag tror - såhär i efterhand - att det nog var spänningshuvudvärk utlöst av stress över kvalitetsrevisionen + lite dålig sömn och sedan utlöste spänningshuvudvärken i sin tur ett litet migränanfall.

Hela fredagen hade jag således känslan av att någon satt och bankade på ena halvan av min panna med ett litet hårt verktyg. Obehagligt. En tablett tog udden av obehaget men jag har inte längre rutinmässigt migränmedicin i närheten eftersom jag så sällan behöver den numera. Och egentligen visste jag att problemet var tudelat - dels att jag behövde komma hem och VILA och dels att jag i perioder behöver lite stöd av kosttillskott för att hålla migränen borta.

Turligt nog hade jag möjlighet att lämna jobbet tidigt och åkte raka vägen därifrån för att hämta ut ett paket med bl a sagda kosttillskott och sen åkte jag och handlade för att kunna ägna mig åt egenomsorg.

Den här egenomsorgsmodellen har en bas som omfattar sömn, kost och träning. Alla behöver äta vettig mat, alla behöver sova och alla behöver röra på sig. Det är ganska enkelt. Jag visste att sömnen hade haltat lite i veckan och att jag tenderar att äta ganska dåligt när jag är ensam så jag hade handlat till en bra middag till mig själv. De övriga pusselbitarna i modellen är relationer, lek och njutning. På relationsfronten kände jag att den enda personen jag egentligen skulle ha orkat med att ha i närheten var Joakim och han var inte hemma, så jag fick nöja mig med katternas omsorg. Och sedan att vara lite kärleksfull mot mig själv såklart. Njutning var lätt att lösa - en bra bok och en leverans av nytt te plus en chokladbiskvi tog hand om den delen.


"Lek" enligt modellen är sånt som är lustfyllt och roligt. Det har jag egentligen ägnat mig åt i veckan eftersom mycket av min löpning har varit i grupp och det upplever jag som "lek" fast det givetvis också är träning. Det området kändes inte så eftersatt men däremot hade jag ett rätt starkt behov av att inte ha några "måsten" och tider att passa. Så den här lördagen helt utan schema var väldigt välgörande!

Först sov jag typ nio timmar, som en stock. Jag minns inte ens att jag drömt. I morse var huvudvärken borta och jag åt frukost i lugn och ro, utan stress. Drog igång en tvätt, duschade och gav mig sedan ut för dagens ärenden: Mata kompis katt, fixa lite grejer på köpcentrum - och eventuellt en finfika på stan. Det var grått och kyligt men jag tog cykeln ändå för att få lite frisk luft. Tog med mig en bok och satt trekvart på ett lugnt fik med finkaffe och andades innan jag rullade hemåt igen. Eftermiddagen spenderades på soffan innan jag blev rastlös och kombinerade ytterligare en kattmatningssväng med 2 x 2 km snabbdistans i ösregnet. Dagens utevistelse och pulshöjning avklarad, träningen avbockad - således hem och ha lite kul med att laga middag som jag njöt av i mitt eget sällskap.

Ett dygn utan krav fixade alltså det mesta och jag vet att det är en problemlösare som ofta funkar för mig. Nån sorts "återställare" helt enkelt. Jag hade massiva planer på vad jag skulle ha gjort i dag men jag kände att det var viktigare att må bra än att nå upp till min egen föreställning om allt jag borde hinna med på en ensamhelg! Egenomsorg är rätt bra ändå. Även om det hade varit ännu bättre att ha en sambo hemma och bli lite ompysslad så funkade det här helt okej och ytterligare en ordentlig nattsömn lär lösa eventuella kvarstående problem.

torsdag 5 oktober 2017

Spring, spring, spring!

Den här veckan handlar lite om att ta vara på de möjligheter som erbjuds i form av instruktörspass. Det har ändå blivit ganska bra utdelning både i går och i dag!

I går sprang vi med Runacademy på Stadion. För min grupp var det 2 x 3 x 400 m som skulle avverkas, givetvis efter noggrann uppvärmning och löpskolning samt koordinations- och stegringslopp för att minska skaderisk och få fart på benen. Det blev sex bra intervaller för min del med bra och jämnt tempo så jag var väldigt nöjd med det passet! Tyvärr kom det ett brutalt ösregn en timme innan passet började så det var ganska många som valde att stanna hemma, men de som trotsade regnet jobbade på bra och hade roligt!

I dag har varit en synnerligen brutal dag. Förmiddagen spenderades med extern kvalitetsrevision på vuxenjobbet vilket känns ungefär som någon sorts tenta bara med skillnaden att man inte riktigt vet vad det är tanken att man ska tenta av! Följaktligen var hjärnan väl kokt under eftermiddagen och även om jag fick undan lite grejer så kändes det som om allting gick galet trögt.

Kom hem, åt mellanmål, förberedde kvällens pass. Långa intervaller för ena gruppen, löparstyrka och rörlighet för andra gruppen. Rätt grejer med, rätt kläder på, iväg. Sprang intervallerna med första gruppen i lite varierande tempo för att hinna se, korrigera och coacha alla och fick till det ganska bra tyckte jag. Hoppas alla fick med sig något, jag såg i alla fall skillnad på de flesta när de gjorde som jag sa ;-) Snabbt vidare till grupp 2 som fick köra en uppvärmningsjogg innan vi körde igång med styrka och rörlighet. Även här hade jag möjlighet att vara med själv på alla övningar så jag fick till lite löparstyrka själv också, lite mindre rörlighet då det behövdes lite mera "handpåläggning" ibland.

Så fast jag har spenderat två kvällar som instruktör har jag själv fått till träning under tiden, det är inte alltid jag har den lyxen så jag är väldigt nöjd med läget. Återstår alltså bara att se till att få gott om kilometer i benen under helgen också!

tisdag 3 oktober 2017

Hinner inte. Orkar inte. Vill inte? Prioriterar inte!

Det där med träning. Fatta hur många ursäkter till och med jag kan ha. Fast ärligt - det är rätt sällan det är "hinner inte" egentligen. "Orkar inte" duger ibland, de veckor då allting är sjukt körigt är det svårt att orka egen träning. Men oftast är det bristande vilja och kanske särskilt bristande vilja att prioritera träning!

I söndags var vi rätt sega båda två efter lördagens halvmara och det fick väl vara okej. I går var jag mest grinig över att behöva gå till jobbet medan Joakim var ledig och så var jag oerhört påverkad av höstrusket ute. Det blev liksom aldrig riktigt ljust, det regnade på tvären och var allmänt obehagligt ute. Och av det planerade cirkelpasset på köksgolvet blev det exakt noll och ingenting.

I dag hade jag då bestämt mig för att göra det annorlunda. Egentligen tänkte jag gymma i morse men jag var inte så sugen på gymmet så jag sov en halvtimme längre i stället och cyklade till jobbet i lugn och ro (och blåsväder). Så fort jag kom hem på eftermiddagen stack vi ut och sprang en runda på 6 km och sedan ägnade jag 25 minuter åt löparstyrka och prehab medan Joakim fixade middag. Effektivt och bra! Och helt ärligt - det passet tog en timme. En timme hittar jag liksom alltid i schemat även om jag periodvis är alldeles för bra på att spendera den framför tv eller dator i stället för att knyta dojorna och/eller dra fram yogamatta, gummiband och kettlebell.

Ett annat bra tips är att köra löpningen det första man gör på morgonen (tidseffektivt!) och sedan köra styrkepasset på kvällen exempelvis i reklampauserna framför det där programmet man absolut måste se på tv (jo, de finns i mitt liv också!) eller så ställer man klockan på en kvart och sätter ihop övningarna i en cirkel eller i superset så är det bara att köra loss. Prioritering. Visst, det är enklare för mig eftersom jag gärna cyklar till och från jobbet i träningskläder och då är jag ju redan ombytt när jag kommer hem så tröskeln blir lägre.

I morgon blir det intervaller på bana med Runacademy. Det blir kul - men tufft!

söndag 1 oktober 2017

Race Report: Malmö Halvmarathon 2017

Det blev en allmänt ganska så stökig vecka efter tisdagkvällen. Joakim på väg hem (alltså inte hem-hem, utan hem till Göteborg först), en kväll ute med kollegorna för att säga hejdå och lycka till framöver till en kollega som slutar, torsdagkväll med löpning där jag skickade ut 14 personer på en runda och bara 13 kom tillbaka - och sedan fredag. Hämta Joakim på stationen efter lunch, hem och vara ledig.

Sen blev det lördag och förutom att hålla i ett NMT-pass var jag också anmäld till Malmö Halvmarathon med start klockan 15.00. Alltså snabbade jag mig hem från Lund för att klämma i mig spaghetti med köttfärssås, byta kläder och packa en ryggsäck och sen åkte både Joakim och jag in till Stadion. Joakim fixade med efteranmälan och vi satte oss i lä i höstsolen och laddade tills det var dags för traditionsenligt toabesök och väskinlämning innan vi värmde upp lite.

Samling på löparbanan vid starten. Någonting var fel med högtalarsystemet, det var nämligen totalt omöjligt att förstå vad speakern sa tills efter start när man hade passerat honom, i andra änden av stadion gick det alldeles utmärkt att höra. Så jag vet inte vad han pratade om men starten gick i alla fall. Det fanns farthållare och jag hade tänkt hänga på den som skulle göra 2 timmar på halvmaradistansen. Men MAI hade (i vanlig ordning, höll jag på att säga) glömt att tänka och skickade iväg farthållarna långt fram i fältet i stället för att fördela ut dem i fållor. Jaja, inget att bry sig om, bara svårare att hålla nere farten i början då!

Efter 1 km ungefär passerade jag farthållaren i 6.00-tempo och funderade på att ta rygg på den ballongen men bestämde mig för att jag nog ändå hade mer i benen än så. Fortsatte framåt i trängseln längs Pildammsparken och in i centrum, vinkade på Sarah som missade mig totalt men inne i Kungsparken fick jag pepp av både henne och Camilla som också fotograferade.

Helt demotiverande skulle vi sedan in och varva på stadion där millöparna gick i mål innan vi skulle ut på andravarvet. Jag skålade i Powerade och fortsatte ut. Vid det här laget hade jag tvåtimmarsfarthållaren bara några hundra meter framför mig och visste att jag nog skulle komma ikapp henne så småningom och så blev det också, efter 11 km ungefär smet jag upp bakom och konstaterade att det mycket riktigt var en ganska liten grupp som slog följe med farthållaren jämfört med hur det egentligen borde vara. Eftersom vi är ganska få som tycker det är okej att ligga i överfart ett halvt lopp för att få stöd av farthållaren.... Jag funderade kort på att fortsätta i egen takt men tyckte ändå det var skönt med sällskap och vi var väl en 10-12 stycken som låg i klungan, de flesta hade dock hörlurar så det var rätt tråkigt!

Vid 12 km möttes vi av stressade löpare med nummerlapp som sprang åt motsatt håll och blev rätt förvirrade. Jag vet fortfarande inte riktigt vad som pågick men gissar att någon har sprungit fel nånstans? Nåväl, vi fortsatte. Det här andravarvet är SJUKT TRÅKIGT. Cykelbanor och smågator och galet blåsigt och en massa motvind. Vätskekontroll var fjärde kilometer ungefär och mera Powerade, sen tugga kilometer. Jag roade mig med att gasta "xx kilometer kvar!" vid kilometerskyltarna, några uppskattade det och andra hatade mig. Men jag hade ganska bra flås eftersom jag låg 15 sek/km långsammare än om jag hade tänkt maxa så jag delade med mig av peppen och hoppas att det hjälpte någon!

20 km och äntligen börjar vi närma oss Stadion men antiklimaxet när man blir utskickad på en jävla asfaltsrunda RUNT stadion innan man äntligen får komma in på banan och spurta? Efter 20 km drog jag ifrån farthållaren och var pigg och fräsch i mål på 1:58:30 ungefär. Klart godkänt. Joakim var något mera sliten men hade dragit på lite väl mycket i början och fick det tufft där han låg ensam ute i blåsten på andravarvet, det var delvis därför jag valde att bli kvar i farthållargruppen. Sällskap i motvind är rätt skönt och det blir lättare att hålla jämn fart då.

Hem, mat, dusch, plana ut i soffan framför Harry Potter, somna till lite mellan varven och tidig läggning för välförtjänt återhämtning. Inte så många knop blir gjorda i dag men jag ska alldeles strax gå ut och baka äppelkaka till oss!

tisdag 26 september 2017

Spring med ett gäng. Det fixar det mesta!

Efter att ha varit SJUKT grinig hela dagen och kvällen igår, ha sovit dåligt och varit grinig halva dagen i dag så vände det på eftermiddagen. Visserligen med hjälp av ett bra möte med min chef borta på Wayne's Coffee (och en finkaffe såklart!) och en lunchpromenad med kollegorna.

Jag var hemma och vände och stack ner till Bulltofta för kvällens program: Först ett ute-PT-pass och sedan sedvanlig tisdagkväll med Runacademy.

Inga konstigheter på kvällens pass, i alla fall inte för våra nya deltagare. De fick en uppvärmning, lite dynamisk rörlighet, introduktion till löpskolning och sitt första intervallpass med oss. Jag hade hand om medel/tuff grupp tillsammans med Jonna och vi sprang 2 x 6 x 60 sek med 30 sek vila och 3 min vila mellan våra två intervallserier. Intervaller på en minut med bara 30 sek vila är rätt så tufft och om några löpare har tyckt att de kanske hade svårt att bli trötta på passen de första veckorna så tror jag nog att de hann bli det i dag. Några kämpar mer med teknik, andra med flåset, vissa med styrkan att faktiskt hålla ihop kroppen när det går undan, men alla jobbar seriöst för att bli bättre löpare och det är jätteroligt!

Så sen kom jag hem och var faktiskt nöjd och glad med dagen och till på köpet lite fysiskt trött av att ha fått springa intervaller. Dessutom har Joakim hört av sig och är tillbaka i tryggt förvar efter en vecka ute på övning så nu är jag lite lugnare i skallen också och tänker att jag får sova i natt.

söndag 24 september 2017

She makes herself happy. I want to be happy WITH her.

En kärleksförklaring från en favoritbok. Och en sådan som på något vis har dröjt sig kvar i hjärnan som något av det starkaste och vackraste jag har läst. Lycka ska inte behöva vara beroende av någon annan, jag är villig att ta ansvar för min egen lycka - men jag vill gärna dela den med någon annan som också är villig att ta eget ansvar och dela med sig. Även om det också innefattar lite tuffare bitar som t ex att acceptera att Joakim blir mer lycklig av ett försvarsmaktsjobb i Göteborg än av ett vanligt jobb på hemmaplan.

Det är ingen hemlighet att veckor som denna är extra tuffa, när det är övningsdygn och radiotystnad och vi inte har pratat med varandra sen i tisdags. Och nu är det söndag och jag har tagit mig igenom hela ensamhelgen och i morgon börjar livet "som vanligt" igen så då går det kanske lite lättare. Men - eget ansvar för lycka innebär också att inte deppa ihop när jag emellanåt lämnas ensam hemma en helg.

Så jag hade stora planer för dagen. Löprunda, bakning, utefika, kvällspass. Det blev bara löprunda och kvällspass av det för det kändes bäst - och så lite städ och tvätt på det. Baka kanske jag vill göra nästa helg i stället nu när allting finns hemma! Jag vaknade redan vid femtiden i morse men sa till mig själv på skarpen att somna om och sov tre timmar till. Klockan nio stack jag ut på en löprunda som hade blivit 9,3 km men jag fick akut OCD och var tvungen att springa en liten sväng till för att runda milgränsen :-) Typiskt. Totalt 34 km in på löpkontot denna helg, mycket bra! Det gick dessutom rätt bra att springa utan våldsam trötthet eller stumma ben så jag är nöjd med läget där.

Dusch, lunch, lite städning, lite vila och en fika hemma plus en vända till affären för att köpa mjölk för den var slut. Ingen revolutionerande söndag direkt. Fast sen blev det kväll och jag drog på mig träningskläderna och cyklade bort till den lokala taekwondo-klubben. Inte för kampsport, men för ett kombinationspass av HIIT och yoga. Det är min medcoach Jonna från Runacademy som har hand om HIIT-träningen och jag gillar hennes träning, enkelt och tryggt och inga konstigheter. Bara fullt ös i 35 minuter med bra energi, roligt!

Yoga sen. Med en okänd instruktör. Inte min grej, som ni vet, jag yogar helst med instruktörer jag känner. In kommer en nätt tjej som bubblar glatt på en blandning av engelska och svenska med holländsk brytning och leder oss igenom en skön klass. Lite nedvarvning och andningsövningar först för att lugna kroppen efter de tuffa intervallerna. Sedan rotationer, solhälsningsflöden, krigarvarianter, lite mer utmanande positioner för att avsluta med nedvarvning. Hela tiden den där glada rösten som vägledde, stöttade, påminde och bara var BRA att lyssna på. Oväntad bonus.

Hjärnan blir alltid lite lugnare av bra träning och kroppen känns trött, men harmonisk. Jag hoppas att jag får sova gott i natt efter en bra helg och vaknar med energi för ny vecka i morgon. Tanken är att börja lite senare på kontoret och ta mig tid för lite yoga på morgonen innan frukost, dusch och jobb. Mjukstarta veckan. Och nedräkningen till fredag då Joakim kommer hem igen. För hur det än är och hur mycket jag än jobbar på att ha det bra utan honom så är det ändå snäppet bättre när vi är tillsammans!