Statistik mars

Tömde pulsklockan på data och har samlat ihop mars månads statistik.

Totalt har jag avverkat 43 träningstimmar och haft två hela vilodagar. 11 timmars löpning, 6 timmars styrketräning och 6 timmars cirkelträning, dvs NMT och cirkelfys. Borde tekniskt sett ha haft minst två styrkepass till men så blev det inte denna månad. Dryga 15000 kalorier brända på träning så det är som vanligt inte konstigt att det går åt mycket käk!

I morgon ska jag springa långpass. Men i morgon är det också för en gångs skull jag som stannar kvar i sängen när nån annan behöver gå upp tidigt ;-)

Så in i bänken trött..

Åh fyyyy vad jag trött och mör nu. Sådär på riktigt. Helt slut, att lyfta en temugg känns som världens projekt. Vilken dag!

Efter NMT, lunch och lite vila satte jag mig på cykeln och cyklade till stallet - i medvind. Mm. Just det. Medvind. Hoppning på schemat och jag hade fått en av mina favoriter, men till och med på Claudina måste man faktiskt rida och inte bara sitta däruppe. Det gick riktigt, riktigt bra och både jag och instruktören var nöjda efter lektionen. Det var då det började - för vi skulle ju plocka undan också. Fram och tillbaka i 80 m långt ridhus med sandbotten, släpandes på bommar och stöd. Oh yes. Och sen skulle jag cykla hem i MOTvind. Jag höll på att ge upp ett antal gånger, mina lårmuskler är helt slut.

Facit: Skitkul dag. Det GÅR att rida efter ett NMT-pass. Och jag har haft hemskt roligt. Men jag misstänker att hela överkroppen kommer att vara stelopererad i morgon, vi gjorde 78 armhävningar bara under uppvärmningen och så allt annat efteråt. Tur att jag kan drälla i soffan och kolla på konståkning resten av kvällen! Och japp, recoverytightsen är på så att jag har nåt att springa långpass med i morgon....

Wiiiiieeee - NMT-glädje på en lördag

Dagens ridlektion är förlagd till eftermiddagen eftersom ridhuset skulle användas till annat på förmiddagen. Så jag slängde ut en blänkare på facebook om att jag sökte skjuts till NMT-förmiddagspasset i Lund och lyckades hitta en kompis att hänga med.

Och ÅH vad det var roligt! Vi inledde med uppvärmningsjogg och en rad övningar på en sandbana (beachvolleybana?), sedan mera löpning i backar och en miljard armhävningar och crunches. Fortsatte jogga till en gräsplätt med..... STENAR! Plockade upp varsin sten i "lagom" storlek (inte så himla lätt att veta när man inte vet vad man ska ha stenen till!) och sedan körde vi i gång.

Först kast med sten bakåt, explosivt. Liten löpning medan vi kånkade på stenarna (jag hade tagit en rejäl bumling så det var rätt tungt!). Sen teamade vi ihop oss två och två och kastade stenarna på olika sätt - man skulle aldrig fånga stenen och tur var väl det, utan avvaktade att stenen landade innan man plockade upp och kastade den i kompisens riktning.  Efter detta följde ett antal basövningar med sten - marklyft, ryck, axelpress och sånt. Sen körde vi crossfit med sten :-) 6 repetitioner av varje övning, 5 varv totalt. Axeldrag, ryck, thrusters, raka marklyft, stående rodd. Alla bekanta övningar men det är nog så utmanande att hålla i en sten i stället för en hantel eller skivstång! Mina armar är... möra! Det var inte nog här utan vi skulle också göra bröstpress och crunches med sten och sist situp med sten på raka armar. Avslutade med en löpning med sten innan vi la den på plats där vi tog den.

Uppställning och jogg tillbaka där vi fick formera om oss från två till tre till fyra kolonner, en linje, ta skydd, en kolonn, osv. Retur till sandbanan för löpning fram och tillbaka varvat med armhävningar och situps. Vi avslutade med en backspurt två och två där långsammast upp fick göra fem squats med vinnaren på ryggen. Roligt! Ett riktigt kul och varierat pass och jag ska ju inte sticka under stol med att jag gillar när vi kör lite crossfitstyle eftersom det oftast är övningar som jag känner mig hemma med så att jag kan ösa på. Sen tömde jag ut sanden ur dojorna och så åkte vi retur till Malmö!

Efter en rejäl lunch och en snabbdusch för att spola av sanden (jag tror inte att ridning med sand i ridbyxorna är nån höjdare, det kan bli peeling-effekt på obekväma ställen!) så laddar jag om för veckans hopplektion. Eftersom Ragge fortfarande är under rehabilitering så får jag en annan häst, vilken vet jag inte - så det blir spännande!

Javisstja, dagens HISS: Mitt knä känns mycket bättre, i dag körde jag thrusters och benböj utan antydan till smärta. YES! Det funkar alltså med rehabövningar och att göra som Jimmy säger.

Nu drar jag....

.... till NMT-passet i Lund! Daniel har hotat med ett "explosivt stenpass", det kan ju vara vadsomhelst. Återkommer med rapport, ha en finfin lördag så länge!

Jag är kändis

Japp, du kanske har mig i brevlådan i dag - eller i går för vissa... På sidan 13 i månadens tidning från Stadium ligger jag och gör rygglyft på Bulltofta under ledning av Spyfys på NMT-provapåpasset! Ska försöka få in en vettigare bild senare för den som inte har tidningen :-) Artikeln handlar om träningstrender i 25 år, rätt kul faktiskt!

Dagens pass var intervallpasset från helvetet - inklusive lite tunga övningar först. Trots att jag inte har kört passet på två veckor så var jag inställd på att öka så det gjorde jag. Snart 10 kg på alla set på militärpressen, ett litet kilo till på skivstångsrodden (fast jag orkar mer så det blir mer nästa vecka), en tyngre kettlebell på enarmsrodden. Ingen ökning på TGU (att gå från 12 till 16 kg är.... ahem... mycket?) men däremot börjar det kännas ganska stabilt. 

Intervaller på löpband sedan - 14:33 blev tiden i dag, typ 12 sekunder snabbare än förra gången vilket är good enough. Jag tror jag springer långsammare på löpbandet än ute, 15,7 km/t är ju inte samma sak som 3:30-fart men jag får mjölksyra utav bara sjutton eftersom löpsteget blir annorlunda på löpbandet. Oh well. Det är väl bara att öka upp till den där magiska 16-gränsen för det gör antagligen ingen större skillnad förutom att intervallerna blir kortare rent tidsmässigt!

I morgon ska jag på NMT-pass i Lund (scary!) eftersom min ridlektion är flyttad till eftermiddagen så då hinner jag med bådadera. Jag tippar att jag kommer att ligga döende i soffan i morgon kväll. Men nu - dags för killar i tights, det är VM i konståkning!

Träningslägersugen

(is there such a word?) Pratade med kollega A i dag som spenderade förra veckan i Portugal med Springtime och hade jättejätteroligt. Det är ju superkul att vara på träningsresa och jag blev sugen på att åka igen. Fast jag spar den energin just nu tills jag vet om det blir någon Running Sweden-resa till Sälen eller nåt annat roligt fjäll under sommaren :-) Men annars kanske man skulle boka in en vecka i höst? Träna allt möjligt annat en vecka och bara fokusera på eat-train-sleep-repeat? Det är ganska välgörande att bara vara helt ego i en vecka också, det är ingen hemlighet.

Nu kommer jag ju förmodligen inte iväg i morgon precis men jag funderar på om inte jag ska schemalägga mitt egna lilla träningsläger under påsken. Hörde rykten om att F24S har lite roligheter på schemat under påsken och det skulle man lämpligen kunna kombinera med lite löpning, cykling och några pass på gymmet. Och så en massa bra mat på det. Som jag visserligen får laga själv vilket ju onekligen är en nackdel men å andra sidan får jag bara sånt jag gillar!

Vaken?

Vaknare än i går i alla fall! Väckarklockan ringde 06:30, en timme senare befann jag mig i löparspåret för en 5 km morgonrunda (som bara tog 30 minuter, jippie, vilken fart sådär på morgonkvisten!) och nu ska jag bara trycka i mig frukostomgång nr 2 innan jag tar en snabbdusch och sticker till jobbet. Effektivt alltså.

Jag var lagom mör i kroppen när jag vaknade eftersom gårdagens ridpass inte gick av för hackor (nästa person som påstår att ridning inte är en sport för att hästen gör allt jobbet får en rak höger rätt i nyllet!) och det var tungt och segt. Men med iPodden laddad med pigg musik kommer även benen i gång och när jag joggade uppför mördarbacken med vinden i ryggen och solen i ansiktet kändes det faktiskt inte ett dugg jobbigt. Morgonjogg KAN vara rätt magiskt!

Jetlag!

Nä. Jag är inte jetlaggad för att jag har åkt båt fram och tillbaka till Oslo. Men den där förbaskade omställningen mellan vinter- och sommartid är hemsk för såna som jag med inbyggd mat- och sovklocka som helst vill göra allt på fasta tider. Och eftersom jag var ledig måndag-tisdag fick jag inte den riktiga "smällen" förrän i dag då det var dags att gå upp klockan sex. Vilket var liiiite svårt eftersom det givetvis inte var helt lätt att gå och lägga sig kl. tio i gårkväll!

Resultatet: Ja, det är som vanligt den här tiden på året. Jag mår illa på morgonen för att det är för tidigt för frukost enligt min biologiska klocka, jag är inte hungrig när det är lunchdags men däremot hungrig en timme efter att jag har ätit för DÅ är det lunchdags, och jag traskar runt i nån zombie-aktig dimma hela dagen. Blörk. Trött, seg, långsam. Dricker te, dricker vatten, tankar dagsljus på lunchen, gäspar..

Jag skiter egentligen i om vi behåller sommar- eller vintertiden men det skulle faktiskt vara extremt skönt att slippa ställa om klockorna två gånger per år. Det tar mig 1-2 veckor att komma i fas varenda gång och det är alltid lika jävligt. Lite slarv med både mat och träning blir det oftast också och det gör inte saken bättre precis.

Well, i kväll är det dags för ridlektion och en bra grej med det är att jag oftast är ordentligt trött när jag kommer hem så det borde gå lätt att somna i tid i dag. Och i morgon tänkte jag hinna springa en sväng innan jobbet vilket förhoppningsvis betyder att jag känner mig lite piggare under dagen.

Nån mer därute som blir "jetlaggad" av att ställa om klockan till sommartid?

Sprang en sväng...

... bara för att vädret var så underbart. Olyckligtvis betyder vackert vårväder också pollenexplosion och irriterade astmalungor så jag får nog plocka fram "knarket" nu några veckor. Det var väldigt, väldigt varmt - jag hade klarat mig utan vindvästen som jag tog på mig för säkerhets skull! Tyckte det kändes tungt att springa och tänkte att det förmodligen berodde just på pollenproblemen, men när jag kom hem och kollade på loggen såg jag att jag hade hållit på och harvat i 5:30-fart och då förstod jag ju varför det kändes lite jobbigare än jag hade tänkt med en "lätt löprunda". Jaja. Det där med att hålla rätt fart blir jag nog aldrig sådär jätteproffs på!

Vad man hinner med på två dygn - Köpenhamn-Oslo och retur

Kryssning Köpenhamn-Oslo med extra allt och skidåkning - minisemestertips!

Vi mötte upp våra reskamrater vid DFDS-terminalen i Köpenhamn i söndags. Den ligger väldigt praktiskt nära makens jobb vilket innebär att vi kunde ställa bilen i parkeringskällaren på jobbet. Reskamrater på turen var min mamma och mammas tidigare kollegas dotter C på 14 år. Eftersom incheckning är möjlig från 15.30 kommer de flesta passagerarna då, vi var inte där förrän vid 16 så de värsta köerna var borta och det var bara att traska ombord. Vi kastade in grejerna i våra två hytter och gick sedan direkt upp på soldäck - med en omväg via kaffebaren för att hämta varsin mugg varm dryck. Sen satt vi uppe i sol och lä och njöt. Avgång var kl. 17 och vi kunde i lugn och ro sitta och peka ut byggnader i Köpenhamn m.m. och kolla på utsikten mot danska och svenska kusten och Ven. Nedvarvning deluxe alltså.

För kvällen hade vi bokat middag i bufférestaurangen och fick ett bra bord tilldelat nära ett fönster. Sen var det bara att plocka vad man ville äta från en enorma buffén. Skaldjur, sill, kallskuret, sallader, diverse varmrätter, rostbiff, skinka, efterrätter... Helt okej kvalité på maten, ingen vansinnig lyx men bra och prisvärt. När vi inte kunde stoppa i oss en enda tugga till gick vi en sväng i shoppen och kollade på märkeskläder på rea, godis, parfymer och sprit ;-) Vi hann också med att dricka kaffe i pianobaren och kolla på livebandet i nattklubben (och dansa en sväng) innan vi tyckte att det räckte för dagen.

Ankomst till Oslo är en härlig upplevelse. Stor frukostbuffé medan man långsamt seglar in i Oslofjorden, det är fantastiskt vackert. Ombytta till kläder lämpliga för skidåkning lämnade vi sedan båten med pjäxor och skidor i packningen medan alla andra stirrade. Dagens nästa evenemang var en resa på ungefär en halvtimme med "trikken" upp till Voksenkollen. Det lilla tunnelbane tåget klättrar upp och upp, via Holmenkollen, utsikten över Oslo och fjorden är fantastisk och på varje stationsskylt står det hur många meter över havet man befinner sig. Väl framme hann vi med shuttlebussen upp till toppen där skiduthyrning och annan service fanns och hämtade ut våra förbeställda skidor och köpte liftkort för tre timmars åkning. Sen var det "bar å åk"!

Det var nästan sommarskidåkning och jag är imponerad över att de lyckas ha snö i den värmen. Nog för att det är kallt på nätterna så att det går att köra snökanonerna och preparera, men ändå! Vi fick till tre timmars fin åkning i mjukt före och halvtomma backar, helt perfekt. Roligaste synen var ett gäng från någon förskola, alla i reflexvästar och hjälm, som åkte skidor tillsammans med några förskollärare. Häftig förskoleutflykt!

Sen var det dags att leta sig ner till centrum igen och ta bussen ut till båten där vi gick ombord vid fyrasnåret. Raka spåret ned för att duscha och byta om inför kvällens middag! Men först - en kaffe och 20 minuter på däck för att titta på utsikten när vi lämnade Oslo. Intressant nog var det lite disigt och småmulet nere i dalen medan vi hade haft fantastiskt väder uppe på berget hela dagen. Tyvärr var det inte lika varmt på däck som i söndags så vi gick in igen ganska kvickt och satte oss i en nästan tom vinbar och drack en fördrink och delade på en portion halvbra sushi. Inget fel på råvarorna men bitarna var för stora och klumpiga och riset smakade inget. Rekommenderas inte. Vinbaren rekommenderas däremot för trevlig atmosfär och rolig och kunnig personal! Sedan hann vi precis med en sväng i taxfreeshopen för att handla presenter till kattvakter m fl innan det var dags för middag, denna gång i á la carte-restaurangen. Det var riktigt, riktigt bra mat - jag åt pumpasoppa, en fantastisk tournedos och en cassata-variant till efterrätt.

På hemresan var det fler passagerare ombord så vi fick dricka kaffet i nattklubben medan vi lyssnade på musiken och tittade på människor, pianobaren (som annars är trevligare och lugnare) var fullsatt. Men vi var ganska trötta och gick och la oss redan vid tio efter all frisk luft och motion ;-)

Efter ytterligare en frukostbuffé med vacker utsikt var det dags att packa ihop och ge sig av på varsitt håll. J till jobbet, C skjutsade jag till hennes skola, mamma tog bussen för att ta ett tåg vidare och hälsa på min syster, och jag tog bilen hem. En riktigt trevlig minisemester och jag har faktiskt sovit relativt bra trots obekant säng och konstiga ljud så jag känner mig utvilad. 

Det går ofta att få billiga och bra erbjudanden på kryssningar Köpenhamn-Oslo och även om man inte åker skidor är det ganska trevligt att vara i Oslo några timmar. Värt att tänka på är dock att även om hyttplats är billig så kostar mat och dryck ombord en hel del. Förbokning av mat är billigare än att köpa på plats och man får dessutom bättre platser i restaurangerna när man förbokar. I kategorin minisemester är det absolut att rekommendera att ta en minikryssning till Oslo!

Hem, ljuva hem...

Har landat hemma. Det är typ 15 grader och solsken ute. Svårt att tro att vi åkte skidor uppe vid Holmenkollen i går! Fast å andra sidan var det 8-10 grader varmt där också, snön hade konsistens som mjukglass.

Dagens plan: Skrapa ihop lite rester som kan bli lunch, handla, springa en runda i det finfina vädret och bättra på fräknarna på näsan :-) Detaljer om Osloresan kommer...

Hej då på ett tag

Sitter på en solig bänk i Köpenhamn och är på väg till Oslo. Är som alla vet sämst på att mobilblogga så det kan bli lite tomt ett tag ;-)

Söndags-spy-intervaller - check!

Men fyf*n så jobbiga de var. Jag värmde upp med att springa ungefär 3 km, sen mötte J upp mig och vi tog oss till cricketplan på Bulltofta där det finns en fin grusstig hela vägen runt. 8 x 1 minut med 1 min ståvila stod på schemat. Och så hade J glömt vattenflaskan (svärord, svärord, svärord...).

På första intervallen hade J inte riktigt fattat galoppen utan stod bara still på sin plats och viftade och hojtade när minuten var över vilket funkade halvbra. Men sen fick jag honom att haka på med cykeln, räkna ner, peppa och berätta för mig hur snabbt jag sprang. Funkade superbra - för när jag trodde att jag skulle dö vid ungefär 45 sek så började J räkna ner så att jag hade nåt att fokusera på. Resultatet var att jag låg runt 3:45-3:30-fart i intervallerna och det är kalasbra! Mycket nöjd!

Efter intervallerna så varvade jag ner med några minuters gång innan jag joggade hemåt. Tog en himmelens tid att komma hem, jag fick lägga in lite gåpauser eftersom mina ben var sjukt möra. Men vilket riktigt bra pass det blev ändå!

Lördagslöpning

Sprang ett lättare pass "på känn" i dag. Dryga 8 km där jag tyvärr fick lägga in två gåpauser eftersom magen inte riktigt samarbetade, men det kändes ändå helt okej. J ska ju som vanligt vara värst och sprang i dag maratondistans som långpass "så att jag vet hur det känns innan det blir på riktigt". Japp. Med 5:30 i snitttempo, dvs ganska exakt det jag tänker göra om ett år. Tur att jag har ett år på mig - och att det i år är 5:30-fart på ¨"bara" halvmaran som gäller!

Kvällen bjuder på pizza och film i soffan - och ett glas Barbera d'Alba. I morgon förmiddag tänker jag locka ut J (på en cykel) så att han kan vara tidtagare och påhejare när jag ska springa mina korta intervaller utomhus. Och på eftermiddagen bär det av ut i det blå.....

Återställd och redo för nya utmaningar

Sådärja. Jag är så glad att jag har lärt mig lyssna på kroppen och knoppen. I stället för att bara köra har jag blivit bättre på att lista ut vad jag egentligen behöver. Ibland är jag bara trött i skallen och behöver ett tufft träningspass för att balansera upp allting. Ibland är det kroppen som behöver vila medan huvudet har extraresurser. Och ibland, som i går, har jag gått på reservtanken så länge att energin är slut överallt.

Receptet i går var att sova en halvtimme, ligga på soffan och dricka te och läsa en bok. Skippa alla "måsten", skicka J att handla för snabbmiddag på mitt sätt - vilket i går innebar en god ekologisk ryggbiff som serverades med ugnspotatis och blomkål som blev över häromdagen. Busenkelt. Snabbare och godare än alla snabbmatsställen dessutom! Gick och la mig vid tiosnåret (jag vet, jag är värsta partybruden....not!) och sov till klockan sju. Vaknade innan väckarklockan ringde och kände mig återställd.

Under dagens ridlektion fick jag lite extraservice - Ragge (hästen alltså) ryckte nämligen i tyglarna riktigt ordentligt när jag var lite halvuppmärksam. Knakelibrak sa det nånstans i regionen runt vänster axel och vips var de sista resterna av nackspärren borta. Jag behöver inte veta Ragges åsikt om naprapater :-)

Ska se vad resten av dagen bjuder på. Jag behöver tvätta (nån envisas med att lägga skitiga träningskläder i tvättkorgen??) och om solen har tänkt titta fram i eftermiddag undrar jag om inte jag ska ut och springa en liten mysrunda. Troligtvis måste jag organisera och packa lite inför morgondagens utflykt också. J har fixat kattvakt och varit iväg och bytt till sommarhjul på bilen så jag behöver faktiskt bara se till att packa mina grejer och i sitta i bilen i tid!

Slut helt enkelt

Jahapp, då var jag i det där läget igen då jag har kört på lite för hårt och kroppen säger ifrån. Okej, jag fattar, jag vilar. Det finns ju roligheter i kikaren som jag vill orka med. Återkommer.

Dagens tips: Hur man behandlar nackspärr

Vaknade i morse och konstaterade att gårdagens kontorsmassage uppenbarligen hade fått så många spänningar att släppa att min överrörliga giraffnacke hade låst sig igen. Det händer... ehm... typ varannan gång jag får massage. Och är jävligt opraktiskt. Men - nu har jag en bra game plan att dela med mig av!
Steg 1: Gå på det ömma och stela området ordentligt med Zon-gel eller nåt annat smärtstillande
Steg 2: Knapra en liten smärtstillande tablett till frukosten, diklofenak är bra tycker jag
Steg 3: Se till att röra på huvud, nacke och axlar ordentligt under dagen på kontoret
Steg 4: Gå på ett jävligt jobbigt cirkelfyspass
Steg 5: Sträck ut och spänn av med Body Balance
KLART!

Eller nästan, i alla fall. Jag känner mig inte alls lika låst som i morse. Men nu har jag dragit på en rejäl omgång tigerbalsam också för säkerhets skull.

Jag lovade Suzan att dra detaljerna i cirkelfyspasset för hon orkade inte ;-)

Vi började med 5-6 minuters uppvärmning och sedan fick vi en snabbgenomgång av övningarna som Nina hade med i dagens pass. Det var något tuffare än Annas och Johannas pass får jag erkänna!
Jägarvila med benlyft, knästående rodd med viktskivor, sidoplanka med lyft, höga knän med boxning & viktplatta, crunches med växelvis raka och böjda ben + viktplatta i händerna, djupa benböj med diagonallyft av medicinboll, höftlyft på balansboll, plinthopp över stepbrädor, utfall med höga bensparkar, armhävningar med sidolyft. 10 övningar, 3 varv, 45 sekunder per övning som vanligt.

Jägarvila med benlyft innebar jägarvila mot vägg, sträck ett ben i taget och "pumpa" 5 små lyft i vågrätt läge, byt ben. Crunches var en ovanligt sadistisk variant där man växelvis lyfte böjde och raka ben, benen aldrig nuddade golvet och så "mötte" man med en viktplatta som man hade i raka armar över huvudet och lyfte. Plinthoppen var veckans värsting - två stepbrädor på varandra, händerna på en kortsida, jämfotahopp med benen över. På sista varvet var det tre brädor staplade, det kändes jävligt högt! Fast nu är ju Suz och jag så korkade så när vi fick välja en övning att ta som bonusövning kutade vi tillbaka till plinthoppen och körde järnet. Kräkvarning på den ;-)

Varma och genomsvettiga drog vi vidare till body balance. En för mig helt obekant release som jag tror var ganska bra men väldigt svårinstruerad. Vi hamnade långt bak i salen så det var svårt att se och det kändes inte som om instruktionerna var så jättetydliga. Kan bero på att releasen också var relativt ny för instruktören, det ska jag inte svära på. Hursomhelst var det väldigt skönt att känna sig "long, strong and centered" efter passet, det var länge sedan jag var på BB sist. Undrar om det finns några morgonpass på F24S, det hade varit klockrent att köra BB på morgonen. Ska kolla upp det.

Nu: Biggest Loser Sverige, sen gonatt!

Vardagslycka

Just nu: sushi, skön musik, en mugg te och nya Fitness. Kunde varit sämre :-)

Same, same - but different

Kvällens ridlektion innehöll nötande av exakt samma övningar som lördagens lektion. Tråkigt? Inte alls. I synnerhet inte eftersom jag satt på en annan häst med helt andra förutsättningar. Vilket ställer helt andra krav på mig för att vi ska kunna göra exakt samma sak. Det finns andra svårigheter att balansera upp, annat som är lätt. Jag kan inte komma på nån annan sport där man förändrar de huvudsakliga "ingredienserna" så radikalt. Det är som att jag skulle ge mig ut och springa med min mans ben helt plötsligt..... Roligt var det i alla fall - och svettigt!

Omplanering...

Man behöver inte alltid följa reglerna. Eller sin plan. Ibland kan det vara nyttigt att göra nåt annat! Middagsfrid tyckte att vi skulle ha kalkonschnitzel med varm potatissallad till middag. Fast det tyckte inte jag för jag var osugen på att stå och banka och panera schnitzlar. Således - potäterna och blomkålen in i ugnen, kalkonköttet skar jag i bitar och gjorde en snabb gryta med purjolök, morot, palsternacka och en burk creme fraiche med svamp och konjak. Supergott!

Träningsplanen för i morgon var egentligen att springa en runda men så tryckte Suzan på för att vi skulle träna tillsammans och det är faktiskt evigheter sen vi träffades. Kollade jobbscheman och gruppträningsschema och spikade ett dubbelpass på Värnhem i morgon. Det blir säkert bra! Och så kör jag ett löpträningspass från helvetet på fredag i stället. Tänker mig 3 km uppvärmning, 8 x 1 min intervaller i hög fart med 1 min ståvila för att det ungefär ska likna löpbandspasset. Ska köra intervallerna ute på flacken på Bulltofta tänkte jag, det blir nog enklast så.

I dag har jag cyklat till och från jobbet och njutit av eftermiddagssolen, är strax på väg till stallet. Vi ska förresten snart ha stegräknartävling på jobbet och mina kollegor tycker det är asbra att bilda lag med mig "för du tränar ju så att det räcker för oss allihop!" Vi får väl se hur det blir med det.

Färgglada smoothies

Frukost efter att ha cyklat i motvind. Mums!

Smartskaft med träningsvärk

Yeah, där kom den. Träningsvärken. Stel, stel, stel i överkroppen, benen, magen... Den där kontorsmassagen i morgon blir ganska lagom!

Och så insåg smartskaftet att muskel/senfästet i vänster knä som inte gillar tunga squats förmodligen inte blir så himla mycket bättre av burpees och roddmaskin. För det kräver ju att jag trycker på i det läget där den lilla överbelastningsskadan är som mest känslig. Och även om jag kör rehabövningen i uppvärmningen så raderar det varken gårdagens burpees-excesser eller 2250 m rodd. Nä.Tur i oturen då att det inte blir nån NMT kommande vecka eftersom jag ska iväg på andra roligheter! Och så hoppar jag "Jackie"-passet nästa vecka helt enkelt. Jag får bita ihop och köra intervallpasset från helvetet två gånger, det blir spyjobbigt och förmodligen ganska effektivt! Men att jag var så pass korkad att jag inte fattade den konsekvensen när Jimmy pedagogiskt pekade ut vad problemet var i går... Oh well. Det är inte så lätt att vara blondin alla gånger ;-)

Friskt vågat är hälften vunnet!

Efter att ha skrivit ett långt inlägg om att våga utmana sina rädslor i förra veckan så stod jag där i gymmet. Wahey. Axelpress och frivändningar. Samma gamla vikter? Eller? Kände mig lite halvdan, hade sovit dåligt, var låg på energi. Hm. På väg för att hämta lite småvikter till axelpressen - och sedan bestämde jag mig. Jag VILL öka. Det är typ ett ynka mjölkpaket eller två till jag ska lasta på. Hur svårt kan det vara?

Okej, 22 kg på axelpressen innebär just nu att jag får "hoppa upp" en aning från knäna för att få upp vikten. Men jag klarade 4 x 4 repetitioner. Nästa gång behöver jag inte hoppa. Frivändningarna då? Jamen jag klarade ju 32 kg EN gång när Thomas höll koll på mig. Och jag har tragglat och tragglat på 29,5 kg. Jag har stenkoll på tekniken. Våga vinna? Jadå, jag lassade på två 10-kiloskakor i stället för småvikterna. Och det gick ju! Det var inte lätt, det krävdes lite stånk och stön, men jag fixade 5-4-3-2 reps som jag ska.

Sen var det dags för Jackie. Så lagom kul med rodd efter 100 burpees i går. Bestämde mig för att inte forcera, köra på i ett hanterbart tempo och se hur långt det räckte. Nån jävel snodde min skivstång på andravarvet så jag fick ta en kettlebell i stället, jag HATAR kettlebell thrusters för att man inte kan vila kettlebellen nånstans under knäböjen.... Thomas säger visserligen att det är lättare med hantlar än med skivstång men jag får inte till tekniken för fem öre så då tar jag hellre kettlebellen och svär lite till.

Resultatet då? 22:43. En knapp minut snabbare än förra veckan och då tyckte jag ändå att jag pressade ganska friskt. Plus att jag kände mig mör och ur form i dag. Jaja. Det är ju helt uppenbart att jag inte själv har nån aning om när jag har extrakapacitet så det kan jag ju strunta i att fundera på!

100 burpees!

Japp, vi gjorde 100 burpees på dagens NMT-pass. Hajfajv på det! Fast nu tar vi det från början, eller hur?

Dagens instruktör hade jag inte träffat förut, han brukar ha passet på onsdagar och då är ju jag i stallet och inte på NMT. Men han hade sina rutiner och det var bara att följa order så gick det hur bra som helst. Vi inledde med uppvärmningsjogg runt cricketplanen, på hans vissling skulle vi göra nån övning som kunde vara utfallsgång, benböj, "väderkvarnen", höga knän, armhävningar, crunches.... Byta varv fick vi också göra emellanåt. Vi avslutade de ca 10 minuternas uppvärmning med en omgång jägarmarsch - siste man rusar längst fram i ledet.

Sen hade vi fem miljoner brottnings- och kroppsviktsövningar där vi skulle knuffa och jävlas med varandra. En särskilt sadistisk variant av "skottkärran" hade han också hittat på där den som står i "skottkärran" skulle hålla emot medan den som höll i benen skulle trycka på. Jag kan meddela att man kan skita i att försöka hålla emot med armarna i det läget, det är bålstyrka som gäller! Vi skulle givetvis rotera med jämna mellanrum i alla de här övningarna och byta partner, var vi inte duktiga nog på att repetera kommandot "rotera!" så vankades det straff i form av armhävningar eller situps.

Väl genomvarma var det dags för "styrkepyramiden". 19 minuters hårdkörning. Första minuten: en burpee, resterande tid jogg på stället. Andra minuten: två burpees, jogg på stället. Fortsatte så upp till minut 10 och sedan nedåt 9, 8, 7 ....etc. Det är totalt hundra burpees. Och det finns fem minuter nånstans mitt i där det känns som om man bara gör burpees helahela tiden. Urgh. Fast jävligt coolt sen när man är klar :-D

Vi avslutade med en rolig kombo av plankan och ålning. Alla i en fin tajt cirkel, upp i plankan, förste man börjar åla under, näste man hakar på, när man har ålat under alla ställer man upp sig igen. Resultat: Alla står i plankan ganska länge och ingen kan åla med rumpan uppe! Svinkul.

Sen joggade vi ner några varv och stretchade under stjärnorna. Underbart pass!

Nöjd naprapat!

Jag har varit på service hos Naprapat-Jimmy och han var nöjd med tanten ;-) Vi fick två tummar upp för jobbet med axlar och övre rygg, det ser mycket bättre ut nu och jag är klart starkare. Axlarna börjar komma på plats ordentligt i stället för att vara framåtroterade. Bra! Snedheten i höfterna är borta, jag är jämnstark på båda sidorna och det fanns inga konstigheter alls kvar vilket jag ju också har märkt.

Sen var det då "skadestatus" och jag hade ett knä och en fot att titta på. Knät är som jag misstänkte en lätt överbelastning i en muskel/senövergång (det är INTE löparknä, hurra för det!) och det beror på att jag "tappar" vänsterknäet lite inåt när jag kör knäböj med tunga vikter. Så lite rehab för de musklerna nu kommande veckor och så har jag bett Thomas att lägga in Bulgarian Split Squats i kommande upplägg eftersom det dels inte belastar på samma sätt och dels tvingar mig att jobba med ett ben i taget så att jag inte kan fuska. Foten hade jag också självdiagnosticerat helt rätt, en liten irriterad nervknuta som givetvis beror på mina härliga fötter - smal och hög vrist, hög hålfot och totalt ihopsjunken framfot utan några bra fettkuddar under. Noll högklackat ett tag, en liten tådelare av silikon och en framfotspelott på långpassen blev receptet för det. Plus fotstyrka. Tåhävningar, skrynkla ihop handduk, gå barfota....  Men inga restriktioner i träningen annars, det är bara att köra på.

Sen tryckte Jimmy upp mig mot väggen och fick ryggkotorna att låta som krasande knäckebröd och när det väl var avklarat kändes hela ryggen mycket bekvämare :-D Min vänsteraxel var fortfarande lite knepig och det är förmodligen en lätt släng av musarm som jag har fått en liten rehabövning ordinerat för plus instruktioner om massage. Kontorsmassören kommer på onsdag så det passar jag på att utnyttja!

Med tanke på ålder, träningsmängd, träningsbelastning och min överrörlighet är jag jublande glad över att jag får vara så pass skadefri. Tack till coachen för bra träningsupplägg :-)

Åmäh jag glömde ju....

Jag fick världens finaste komplimang innan årsmötet ju! En av tjejerna i styrelsen kom fram och pratade med mig och berättade att hon hade varit ute och promenerat på Bulltofta på förmiddagen och var helt säker på att hon hade sett mig svischa förbi. Vilket hon förmodligen hade gjort eftersom jag låg och tuggade två varv på femman så jag sprang nog förbi de flesta söndagsflanörerna.... "Och det såg så lätt och underbart ut när du sprang, jag blev helt avundsjuk!"

Det är det häftigaste jag har hört på länge, att det ser lätt ut. Då vet jag ju att jag gör rätt. Wihooo!

Kändisspaning minsann!

Jo då, även på ridklubbens årsmöte kan man kändisspana. I dag har jag nämligen pratat med Jana Wannius :-) För den som inte är bekant med hästsport så är Jana chefen för Falsterbo Horse Show och dessutom var han en av Sveriges stora hoppryttare på 70- och 80-talet så man kan väl säga att han är lite av en barndomsidol!

Hursomhelst så var det ett långt och livligt årsmöte vilket faktiskt var lite roligt eftersom det för några år sedan var en lågmäld tillställning där styrelsen och 10-15 medlemmar deltog. Det verkar som om den nya styrelsen blir kompetent och väl rustad för framtidens utmaningar! Själv blev jag avtackad med en fin blombukett och det uppskattar jag förstås varmt.

Men det är inte utan att det sliter lite att sitta och ta protokoll på tre timmars möte får jag erkänna. Nu ska jag "bara" färdigställa det och se till att det skickas till mötesordförande för genomgång så tycker jag att jag har fullgjort min plikt.

Tugga, tugga, tugga kilometer...

Lika bra att ta ett ordentligt långpass i dag så att jag säkert har retat upp alla eventuella skavanker innan naprapatbesöket i morgon ju! 16,75 km tuggade jag i 6:30-tempo, kändes ganska lagom. Jag var ordentligt mör när jag kom hem men jag misstänker att det i huvudsak var för att jag hade varit ute i en timme och 50 minuter utan att peta i mig nån energi eller vätska. Mitt vätskebälte är SÄMST att springa med men nån lösning måste jag nog plocka fram för att klara av långpassen utan att köra slut på alla depåer. Någon som har bra förslag?

Efter att ha käkat en ordentlig lunch och fixat lite förberedelser ska jag strax dra till ridklubben och göra mitt sista styrelseuppdrag - skriva protokoll på årsmötet. Enligt valberedningens förslag på ny styrelse kommer jag nämligen inte bli omvald. Trist, för att jag egentligen gärna hade velat vara med och fortsätta utveckla - och roligt för att det är så många nya som har visat intresse för att vara med i styrelsen, det har vi saknat!

Laddar för långpanna!

Plus ett ägg, en knäckemacka och ett stort glas vatten - redo för 16 km!

Lazy lazy lördag

Behovet av att ta det lite lugnt gör sig påmint och jag lyssnar faktiskt!

Började lördagen som vanligt med att gå upp hyfsat tidigt och åka till stallet. Det var en riktig mördarlektion - ganska intensiv och hästen jag satt på ställde också vissa krav på fysiken. Så det var svettigt! Väl hemma satt jag och hängde över en mugg te och en ostmacka med en katt i knät (det uppskattas när jag är lite svettig och luktar stall, fresh....) hur länge som helst innan jag lyckades masa iväg mig till duschen och sedan grävde i kylen efter goda rester att äta till lunch.

Sitter nu och importerar cd-skivor för att uppdatera min spellista på iPodden inför morgondagens planerade långpass. Fnissar hejdlöst över att min antika Toto-skiva tydligen importeras med halv hastighet jämfört med melodifestivalskivan. Är det alla gitarr-riffen som ställer till det kanske?

Katterna sover, tvättmaskinen brummar, J hade nåt stort projekt på gång men jag vet inte om han kom av sig eller vad som hände. Jag tänker byta lakan och laga middag men inget mer krävande i dag. Jo, jag lovade att packa ner den sista julpynten som har legat i en fruktskål på köksbordet i typ... två månader ;-)

Om att våga....

I går pratade jag med en kollega om att våga. Och i dag hamnade jag i en webbforumdiskussion om att vara rädd för vissa övningar. Då började jag tänka på vad jag gör annorlunda nu jämfört med vad jag gjorde för 1-2 år sedan. Det var ganska intressant!

Jag pratade med A i går. A har precis som jag "sett ljuset" i att ha en personlig tränare. Hon träffar sin coach en gång i veckan, för det betyder att då tränar hon ett pass under veckan, och så kör hon ett pass själv på helgen. Då blir det åtminstone två pass i veckan även om livet för övrigt är stressigt. A berättade att hon tycker det är så häftigt att man kan så mycket mer än man tror bara för att PT'n säger att det går. Jag har upplevt exakt samma sak. Fast skillnaden är att veckan efter står jag där med träningsprogrammet själv, utan Thomas - då vet jag att förra veckan fixade jag xx kg i den övningen, så då kan jag förstås i dag också! A trodde också att det här med att börja med PT och börja tro på sig själv faktiskt hade hjälpt henne att ta steget ur en relation som hon egentligen inte trivdes i. Häftigt. Sjukt häftigt! Bara det här med att man börjar tro på att man kan saker också ger en insikten att man behöver något annat än det man har. Jag är fascinerad.

Fast jag är inte överraskad. I mitt fall är det en kombination av träning, terapi och en jäkla massa hårt arbete med min egen utveckling som har tagit mig vidare. Till att våga säga nej - och lita på att världen inte går under för att jag säger nej, säger ifrån, sätter gränser. Men också till att släppa en enorm massa gränser som jag - medvetet eller omedvetet - har satt för mig själv. Om sånt jag inte kunde, inte orkade, inte borde. Men på ett drygt år har jag gjort så himla mycket som jag inte trodde att jag klarade så numera tror jag i 99% av fallen att jag kan. Och jag vågar. Jag ger det en chans - och det går ju! Okej, ibland går det åt helvete, det får man ta, men jag ger inte upp förrän jag har försökt.

Förra veckan stod jag ansikte mot ansikte med en långvarig fobi. Box jumps. Jag har varit skräckslagen för box jumps hur länge som helst. Jag har fullt av mentala bilder på hur jag snubblar, slår i knäna, ramlar handlöst framåt, bryter näsan, bryter käken, blod och tänder flyger åt alla håll.... ja, ni fattar. Skräckscenarie upphöjt till 100. Men de här boxjumpsen ingick i ett cirkelfyspass och det var bara att gilla läget. Do it now. Tre stepbänkar ovanpå varandra var för mycket, två kändes hanterbart. Hopp. Det gick. Hopp - det gick också. Fortsatte. Snubblade till nån gång, motade bort de läskiga bilderna och ersatte med en mental bild på mig själv som hoppade högt, explosivt. Nästa varv. Tre stepbänkar nu, jag kan, jag vill, jag vågar. Problemfritt.

Sådär - fobin för boxjumps kan läggas till handlingarna, jag har klarat av det, inget att vara rädd för. På samma sätt som jag har gjort mig av med fobin för bänkpress, axelpress, hoppa av och på löpbandet i farten, armhävningar, löpdistanser längre än 6 km.... Jag kan ju! Och varje gång jag fixar en grej till blir jag mentalt starkare, rustad för nya utmaningar.

I dag har jag gjort aioli. Ytterligare en sån där "men det är ju skitsvårt, det kommer bara att skära sig" - tanke. Nej. Det gick. Jag kunde - för jag tänkte att det givetvis skulle funka med receptet jag hade framför mig.

Det funkar i alla lägen i livet. Träning, jobbet, fritiden. Och jag undrar hur länge jag hade suttit kvar innanför mina påhittade gränser och inte vågat om jag inte hade råkat ut för en liten livskris och fått chansen att utveckla mig själv. Jag undrar hur många som oftast tänker "näej, det klarar jag nog inte" i stället för "det är klart jag kan"?

Ibland så tänker jag ....

... att det vore enklare att bara lägga sig ner och dö i stället för att fajtas med träningspasset "intervallerna från helvetet"! Tänk att en kvart, ynka 15 jävla minuter, kan vara så spyjobbigt liksom. Det är givetvis inte bara det, de fyra övningarna för överkroppen som inleder passet är så jäkla tunga och jag är skitfrustrerad över att jag inte orkar öka. Fast det är lögn. För jag har ju ökat från 8 till 9/10 kg i militärpressen (9 på 12 och 10 reps, 10 på 8 och 6 reps) faktiskt. Och det vore väl inte omöjligt att smyga på nåt kilo till i skivstångsrodden. Men att gå från 12 till 16 kg i TGU är inget man gör bara sådär. Däremot ska jag testa att öka på den sista rodden med rotation också. Sådärja, då har vi planen för nästa vecka spikad bara för att jag satte mig och bloggade :-D

Och så var det då löpintervallerna. Som jag är lika frustrerad över. För de är pissjobbiga helt enkelt. Och här blev jag också arg på mig själv över att jag inte gör ett bättre resultat. "Come on woman, du har bara kapat en ynka minut på sex veckor, ska det inte hända nåt snart?" sa min inre röst. Fast jag har lärt mig att om jag är analytisk har den ofta fel, den där inre rösten som tycker att jag ska vara Superwoman. Okej, jag har kapat en minut - från 15:45 till 14:45. Fast passet innehåller 7 hela minuters ståvila som jag inte kan påverka. Dvs att den tiden jag faktiskt springer samma distans på har minskat från 8:45 till 7:45. Och på den tiden springer jag 8 x 250 m vilket är 2 km. På 2 km springer jag en minut snabbare, det är 30 sekunder per kilometer. Det är skitmycket snabbare i min värld! Alltså väljer jag att klappa mig själv på axeln och i sann NMT-anda säga "BRA jobbat" i stället!

FredagsFYSen således avklarad och jag tillåter mig några timmars avslappning med en mugg te och lite energipåfyllning. På kvällens meny står fisksoppa med hemlagad aioli och jag väljer att tro på att jag KAN göra aioli!

Jag vill..... (the bucket list)

 Jag har skrivit om det jag vill göra 2012 men har för tillfället så många kul grejer i skallen att jag behöver skriva upp dem. Utan särskild inbördes ordning är det ungefär vad som finns på min "bucket list" just nu!
Jag vill:

• springa marathon innan jag fyller 40
• kunna springa en mil under 50 minuter
• resa till New York
• åka på löparträningsläger igen (och igen och igen)
• skriva min magisteruppsats
• åka på träningsresa
• göra en Tjejklassiker
• göra en svensk klassiker (en hel, alltså)
• lära mig simma ordentligt
• prova på triathlon
• utbilda mig till PT
• i någon form arbeta med hälsa, träning och personlig utveckling
• dela med mig av mina erfarenheter med utbrändhet, stress och träning
• lära mig fler pusselbitar inom controlling för att göra ett bättre jobb
• ha en röd NMT-väst
• vara ledig en hel månad i sträck
• gå på massage oftare
• köra en sportbil
• skaffa FiveFingers
• gå på chokladprovning
• lära mig champagnesabrering
• semestra i Karibien
• lära mig klättra (inomhus och klättervägg går bra)
• skaffa växthus
• lära mig göra chins och pullups
• ha två jämngamla Maine Coon-grabbar som kan busa med varandra!

Mycket träningsrelaterat på listan just nu, det kanske uppdateras lite med tiden!

Man ångrar bara de pass man inte gjorde

Så tänkte jag i dag. Tog sovmorgon i morse för att inte köra ytterligare ett sånt där morgonjogg-i-mellantempo-pass som inte ger nån vidare kvalitet utan tydligen bara sega ben. Planen var således att springa en Even Steven när jag kom hem. Jag var inte vidare sugen, det var gråmulet och blåsigt ute och näej.... Fast jag vet ju precis hur det är - det blir som oftast jättebra när jag väl kommer ut och det är när jag är som mosigast jag behöver löpningen som mest.

Alltså - klädbyte (jag hade plockat fram löparkläder och prylar i en bekväm liten hög innan jag åkte till jobbet för att göra det så enkelt som möjligt), pulsklockan-mobilen-iPodden (här valde iPod att strula och vägra att hitta Nike+ chipet så jag fick starta om den medan jag svor järnet), nycklarna, ut. 2 minuters rask gång som uppvärmning, 10 min i marafart, 2 min mellanjogg, 8 min halvmarafart, 2 min mellanjogg, 6 min milfart, 2 min mellanjogg, 4 min 5 km-fart (som av nån idiotisk anledning alltid börjar precis samma ställe som 1 km mördarbacke!), 2 min mellanjogg, 2 min i maxtempo, PUST! Gå 1 minut för att få ner puls och andning, lätt jogg hem knappt 2 km. YES - I did it!

Det märks att det var ett tag sedan jag sprang långa intervaller (de där 6 och 4 minuterna i typ tröskeltempo är... lite obehagliga??) men också att det GÅR att få upp farten och att jag orkar mer och längre än jag tror. Nice. Ska bli roligt att dra ut pulsdiagrammet med snittpuls för alla intervaller sedan och se hur det ser ut.

Som vanligt var jag glad och nöjd när jag kom hem och ångrar mig inte. Q E D.

Jackie - utmana dig själv (och mig!)

Eftersom Stinne påpekade att hon inte hade koll på "Jackie" så kommer här en repetition. Hur snabb är DU? Och kanske viktigare: Hur mycket kan du förbättra din tid på 6 veckor? Jag tog mig från 31:42 till 23:40. En förbättring på 8 minuter, dryga 25%. Kan du?

Det här är alltså en variant på en crossfit WOD som heter "Jackie". Originalet innehåller förmodligen chins eller pullups som tredje övning och man gör inte tre varv. Det gör jag - jag har inte ifrågasatt varför, jag bara kör!

Följande regler gäller: Tiden startar vid första roddtaget och slutar när du har gjort sista stående rodd. Du måste göra klart alla repetitioner av en övning innan du går till nästa, men du får pausa hur mycket du vill och behöver under varven. Tiden tickar såklart även i pauserna!

Varv 1: 1000 m rodd i roddmaskin, 50 thrusters med 12 kg skivstång, 30 stående rodd med 20 kg viktskiva (stå bredbent, lätt böjda knän, fäll överkroppen till horisontalläge med rak rygg, greppa viktskivan brett och dra den mot bröstet).

Varv 2: 750 m rodd, 40 thrusters, 25 stående rodd.

Varv 3: 500 m rodd, 30 thrusters, 20 stående rodd.


Jag har inte hittat nån bra bild på stående rodd med viktskiva men man kan söka på bent-over row och se varianterna med hantlar, det är ungefär samma teknik som gäller.

Jag delar upp repetitionerna av thrusters och rodd i 15 eller 10 i taget och tar andningspaus emellan. Under rodden i roddmaskin tar jag inte paus utan bara kör på i ett jämnt tempo. Och när jag är klar ramlar jag om på golvet som en utslagen plattfisk och försöker andas i typ 2 minuter innan jag reser på mig!

Nån som tar sig an utmaningen? Kör hårt!

Helt enkelt nöjd med dagen!

Sitter och slappar och berömmer mig själv för allt bra jag har gjort i dag. Förutom en riktigt bra arbetsdag där jag lyckades bocka av sjukt mycket på att-göra-listan (och tro mig, den är knökad efter förra veckans frånvaro pga utbildning!) och ett suveränt pass på gymmet har jag också lyckats fixa en lugn återhämtningskväll (i super-återhämtningstightsen och fulbyxorna) plus att jag har bokat en naprapatkoll nästa vecka. Rätt bra jobbat på en vanlig tisdag!

I morgon tänker jag cykla till jobbet så alldeles strax ska jag stänga av datorn och sätta på trevlig musik medan jag packar mina grejer och plockar undan lite härhemma så att allt är förberett i morgon bitti. Jag är som oftast inte så snabbtänkt på morgonen utan tycker det är mycket enklare att fixa "the launch pad" kvällen innan. Packade väskor, förberedda mellanmål, framplockade kläder. Kollar att nycklar, plånbok och passerkort finns på rätt ställe. Så slipper jag bli så frustrerad över att hjärnkontoret har lång ställtid på morgonen!

Jackie sub25 - CHECK!

Och med råge. Jag skulle ju bara plocka 12 sekunder från förra veckans 25:11, och så drar jag till med 23:40. 1½ minut. Vad hände där? Och behövde jag ta i sådär? Nu kommer jag ju få kämpa som satan kommande veckor för att hålla mig under 24 minuter ju.....

Tja, vad hände? En vecka utan tung styrketräning hände i alla fall. Och jag har vilat mer än vanligt i helgen, plus att gårdagens NMT-pass mest (än så länge) sitter i benen och inte så mycket i överkroppen. Och så har jag lärt mig dosera krafterna i rodden lite bättre vilket innebär att jag håller ett jämnt tempo runt 2:10 alla tre varv utan att vara helt utpumpad efteråt.

Men jag kände mig lite halvdan när jag gick tilll gymmet. Lite huvudvärk, lite småtrött, lite allmänt off. Det gick över kan man säga... och jag är väldigt, väldigt nöjd.

Belöning då? Jo, Middagsfrid har planerat att vi ska ha lyxig tacotallrik med viltfärs i kväll. Inte mig emot.Inte alls faktiskt!

NMT Crossfit style

Eller Crossfit NMT style? Spelar egentligen ingen roll, det var svinkul och jobbigt men att det var jobbigt tänkte jag som vanligt inte på förrän efteråt!

Tillåt mig glädjebubbla över det fina i att träna utomhus i grupp medan det sakta skymmer. Att göra situps i gräset medan stjärnorna dyker upp, en efter en. Att knappt känna igen sina lagmedlemmar för att det har mörknat så pass att man får hojta "vänster, vänster" för att samlas efter dagens utmaning. Wiiiiieeeee!

Men nu tar vi det från början. Så. Vi var bara 12 stycken på dagens pass (vi var fler den dagen det ösregnade och vi blev blöta och leriga in på bara skinnet, what's up?) Dagens första utmaning var att vi skulle transportera med oss 2 st 8 kg kettlebells under hela passet, dvs turas om att bära dem under förflyttningarna. Det var ju tur att vi bara sprang och gick, pax för att inte åla med en kettlebell på nacken....

Vi inledde med lite koordinationsövningar - femtielva varianter på jumping jacks, jämfotahopp, enbenshopp, björngång framlänges och baklänges, björngång med stela ben åt båda hållen, kullerbyttor framåt och bakåt och sedan hjulning. Inte för att jag nånsin var nån höjdare på sånt under skoljympan men nu går det hyfsat bra ändå.

Jogg genom skogen och sedan lite kampövningar. Brottnings- och boxningsvarianter, kul och pulshöjande!

Till sist var det dags för en team workout crossfit style. 6 stationer: boxjumps (på parkbänk förstås), armhävningar, situps, burpees, tvåhandsryck med kettlebell, och "idioten" (sprint mellan två stockar). 15-11-7-reps. Ingen fick gå vidare i cirkeln förrän alla i laget var klara med sin station. VI VANN (givetvis). En extra utmaning var att det blev så mörkt under tiden vi körde att man inte hade en chans att känna igen sina lagkamrater. Först körde vi med att när man var klar gick man in i mitten och räckte upp en hand - mitt lag vänster, andra laget hade höger hand. Fast det blev allt svårare att se vilken arm som var i vädret så vi hojtade "vänster, vänster, vänster" och så lärde man sig rätt snabbt att det var antingen burpees eller idioten som tog längst tid. Däremot hade man ju en härlig hejaklack om man var den som kämpade sist!

Det allra jobbigaste var att ha boxjumps direkt efter idioten. Det blev box step-ups i stället för jag hade så mycket mjölksyra att jag inte litade på att jag skulle ta mig upp. För övrigt gick det fantastiskt bra. jag är som vanligt grymt nöjd med dagens pass. Dessutom var jag bara aningens lerig på knäna i dag så det var knappt nödvändigt att tvätta alla kläder direkt, ytterligare ett plus! Fast jag slängde in dem ändå för ordningens skull....

NMT-måndag - och SOL? WTF?

Jag har vid det här laget vant mig vid att på NMT-dagar så jävlas vädret med mig. Tre gånger på raken är inte tillfälligheter, det är ett mönster. Men i dag är det strålande sol och fantastiskt härligt ute! Cyklade till och från jobbet (med cykelskor, wohooo!) och bara njöt, i synnerhet på hemvägen när jag hade medvind dessutom. Ska strax ta en sväng till kylskåpet och leta upp en lagom mängd rester att värma så att jag orkar med träningen. Jag är stensäker på att instruktören lyckas leta upp nån bra lera som vi kan bli blöta i men det kan åtminstone inte vara lika blött som förra gången! Och den här gången har jag terrängskor och bra grepp under sulorna. I'm gonna kick some ass :-D

Planerar kommande vecka

Det är söndag och jag försöker skaffa mig en överblick över kommande vecka. Det kan bli lite körigt på jobbfronten vilket gör det desto viktigare att jag prioriterar träning som jag mår bra av!

Måndag: Cykla till/från jobbet + NMT 75 min
Tisdag: Gymmet (oh, Jackie.....)
Onsdag: Kort löprunda alt cykla till och från jobb, ridlektion på kvällen
Torsdag: Löpning - Even Steven tänkte jag, både distans och fart
Fredag: Gymmet (intervallpasset från helvetet)
Lördag: Ridlektion + ev kettlebellpass beroende på hur kroppen känns
Söndag: Långpass löpning 16-17 k, ev gruppträningspass på kvällen

Jag har tidigare mixtrat med att ha långpasset på lördag eftermiddag. Det fungerar inte riktigt så bra just nu eftersom jag stoppar in löpning på onsdagar och torsdagar plus att jag springer intervaller på fredagen, att springa långpass på lördagar känns lite väl mastigt då.

Och efter att jag i stort sett har ätit hela dagen har jag konstaterat att förmiddagens olustighet förmodligen mest berodde på att jag helt enkelt hade för lite energi i reserverna och det kan väl vem som helst bli mosig av. Så förutom träningen blir energiintag hög prioritet under veckan för det är VIKTIGT. Jag vet ju det, oftast lyckas jag också hålla ganska bra koll på matintaget men 6½ timme på tåg och buss i fredags kväll och därav följande trötthet i går var inte riktigt optimala byggstenar för att jag skulle kunna plocka i mig den energimängd jag behöver. Men i dag har det varit mycket bättre så jag satsar stenhårt på att kunna ta i ordentligt på NMT-passet i morgon kväll!

Funktionshindrad - fysiskt eller psykiskt?

Ja, jag vet inte, men funktionshindrad var jag i dag i alla fall. Planen var att springa långpass men jag kände helt klart att det var kroppen nog inte med på. Gav mig därför ut på löprundan med låg ambitionsnivå - 20 minuter ute räcker i dag. Om jag bara är mentalt omotiverad brukar det släppa efter nån kilometer, är kroppen seg och tung så kan det vara lite jobbigt men det fungerar som oftast när jag väl blir varm.

Men i dag var det tydligen andra bullar. Kroppen kändes tung och seg men det värsta var den här totala bristen på energi trots att jag faktiskt hade laddat med bra frukost i rätt tid. Trött och svag i benen, andfådd trots att pulsen bara låg runt 135 - vad ÄR det här?

Jag har tre tänkbara förklaringar. En är att jag har för lite vätska i kroppen eftersom jag vet med mig att jag inte drack jättebra i går. En annan är att om jag faktiskt springer på den energin jag fick i mig i går så var det antagligen gränsfall till för lite i alla fall första halvan av dagen. En tredje förklaring (som jag helst inte vill tro på) är att det är nåt virus eller annat skräp på gång. Vi får se.

Nu laddar jag om med ordentlig lunch och massor med vatten. I eftermiddag ska jag lära mig använda mina cykelskor och SPD-pedaler!

Gårdagens viltvarning

Efter lång och okomfortabel hemresa i går har jag fått sova ut och känner mig nästan mänsklig igen. Nästan. Kroppen protesterar lite här och var och beslutet att ta en vilodag kändes ganska enkelt.

Men jag glömde ju att blogga om min roliga upplevelse på gårdagens morgonjogg! Jag sprang i ett villaområde med en del parkerade bilar längs gatorna. Plötsligt ser jag något brunt i ögonvrån och det rör sig in bakom en parkerad bil. Min spontana reaktion är "aha, en hund, finns det nån husse/matte som har koll?" men innan jag hittar nån människa kommer djuret fram på andra sidan bilen och det är....ett rådjur! På morgonpromenad i Enskedes villaträdgårdar. Häftigt. På hemvägen träffade jag dessutom en ekorre :-)

Gårdagens "kändisvilt": Danny, Molly Sandén, Dynazty och eventuellt nån medlem av Dead by April som jag inte kände igen. Kan också ha varit en vanlig hangaround.

Nedrans koppartjuvar

Nån idiot hade snott tågledningarna så jag fick 2 timmars bussresa i mörkaste Småland och kom hem rätt mycket senare än tänkt. Återkommer i morgon när jag sovit klart.

I did it!

Jadå, morgonjogg tre dagar av tre. Det var väldigt segt att komma iväg men när jag väl var ute var det skönt som vanligt. Borde jag ha lärt mig vid det här laget. Jag vill fortfarande inte påstå att jag älskar morgonjogg men det är ett väldigt praktiskt sätt att röra på sig när man är ute och reser. Och ska man sitta stilla hela dagen är det skönt att ha sprungit på morgonen!

Jag kommer inte att envisas med att fortsätta morgonjogga varje dag, främst för att det ger mer kvantitet än kvalitet i löpträningen och det är ganska meningslöst att harva 2-3 mil i 6:15-tempo varje vecka bara för principen morgonjogg. Men det är ett bra sätt att få lite distans i benen helt klart.

Mums!

Om man bara är lite kreativ är det inga större problem att hitta bra kvällsmål i en vanlig mataffär.



Dagens sista efter-tränings-måltid blir en liten tapasbricka som jag hittade i kyldisken. Klockrent. Nackdelen är att jag inte har några bestick, men det finns ju servetter :-)

I dag har fokus varit på rolig träning mer än kvalitet får jag ärligt säga. Fast man behöver ha roligt ibland! Morgonjoggen var mest bara en skön grej och nödvändigt för att fixa en stillasittande dag. Sedan stack jag i maxtempo iväg mot F&S Ringen för ett basjympapass som min kompis Karin ledde - jag har inte haft möjlighet att gå på hennes pass sen hon blev Friskisledare och det ville jag verkligen göra. Så det var mer för den sociala biten än för träningsinnehållet! Det var roligt, det var jättebra musik och jag fick göra lite styrkeövningar med egen kroppsvikt. Konditionsbiten körde jag med fullt ös och sjöng med, de stackars motionärerna måste ha undrat vad som pågick egentligen....

Men det var inte slut med träning för det. Efter passet mötte jag upp Stinne för jag hade lovat henne att hänga med på favoritboxpasset så att hon hade nån att slå på. Den som har har träffat oss båda två vet att det skiljer ungefär 30 cm i längd så det är något av en utmaning att köra box tillsammans :-)  Men det löste vi finfint - jag återkommer till det. Först skulle vi fylla på energi, och det gjorde vi på en liten japansk restaurang där jag hittade en bra kombo med grillade kycklingspett och 6 bitar sushi. Riktigt gott och ganska lagom. En chailatte på det så var vi redo att träffa Box-Nicklas!

Det här passet var då raka motsatsen till det förra boxpasset jag var på där jag mest bara var förbannad på att det var så dåligt. För det här var BRA. Noggrann uppvärmning, noggrann genomgång av alla slag och sparkar, bra förklaringar på varför man skulle hålla kuddar och mittsar si eller så - ja, bra helt enkelt. Men när vi skulle köra "boxbollen" med slag över huvudet blev det besvärligt med längdskillnaden. Dock ger vi inte upp så lätt, det stod ju stepbrädor precis bredvid, så Stinne fick en sån att stå på och då var det kirrat :-) Vilket Nicklas tyckte var en kalasbra ide som han inte hade sett förut så då lärde han sig nåt nytt i dag också.


I morgon är det dags för diplomering och kursavslut, det känns väldigt konstigt att vi är klara redan. Vi började ju typ nyss? Och nu när jag precis har vant mig vid att jag får vara i Stockholm med 4 veckors mellanrum... Jag får väl leta upp nån ny lämplig utbildning helt enkelt. Eller åka hit lite oftare bara för att det är kul!

Two out of three ain't bad

Om jag minns rätt är det titeln på en gammal Meat Loaf-dänga :-) Och nu har jag morgonjoggat två dar på raken. Spänningen stiger: Ska jag fixa TRE dagar i sträck månntro? I dag hade det kunnat vara riktigt skönt ute för det är bara runt nollan, men det blåser typ som hemma i Skåne. Sista halva kilometern till vändpunkten på slingan går det uppför och så var det motvind som sjutton. Jag hann tänka "fyfan, det är SÅ kallt, jag skulle haft mera kläder, usch vad det är jobbigt" fnörtielva gånger ungefär innan jag nådde krönet på backen och vände neråt. Nerförsbacke och medvind = inga problem med temperaturen alls. Således ingenting att gnälla för heller.

Träningsväskan får hänga med till skolan i dag så att jag kan susa iväg mot tunnelbanan direkt i eftermiddag. Det blir en bra dag!

Spaning pågår...

... ja, kändisspaning alltså. För det kommer nästan av sig själv när man bor granne med Globen samma vecka som det är mellofinal. Tills vidare har jag sett Ulrik Munther, Loreen och sångaren från Top Cats. De är typ dvärgar alla tre. Varför är allt så mycket större på tv? :-D

För övrigt har jag suttit i skolbänken hela dagen och sedan drog vi ut till en tapasrestaurang nästan hela gänget och hade väldigt trevligt. Jag har ätit vitlök så att det räcker ett bra tag, det lär bli mysigt i klassrummet i morgon!

Dagens träning blev därför "bara" en morgonjogg men jag tar revansch i morgon - då blir det både morgonjoggen och två pass på Friskis. Måste passa på när jag är här och har en sugarmama som fixar gratisbiljetter ju!

Good morning campers!

Vaknade sådär halvpigg, hällde i mig en smoothie, drog på mig löparkläderna och stack ut på en morgonrunda. Frostig, solklar morgon och det var faktiskt LJUST klockan sju, det var helt fantastiskt! Jag utnyttjade ljuset till att reka lite i skogen som ligger precis där jag vänder tillbaka mot hotellet vanligtvis, men den var inte riktigt bra att springa i - stor risk för stukade fötter om man inte ser upp och jag är helt ärligt inte mitt mest reaktionssnabba jag på morgonen...

Frukosten avnjöts med utsikt ner i Globen där de håller på för fullt med att snickra scener och fixa ljus och grejer inför melodifestivalfinalen. Jag förutspår rika möjligheter att kändisspana de kommande dagarna!

Strax dags att sätta sig i skolbänken och i kväll ska jag (tror jag i alla fall) ut och äta middag med kurskamraterna så vi får väl se om det blir nåt mer bloggande i dag. Ha en fin dag, hoppas solen skiner på er också!

Cirkelmyspremiär

Snälla Karin fixade gästbiljett till ett cirkelfyspass på Friskis Sthlm i kväll så jag dejtade henne och Stinne på ett cirkelfyspass som vi innan hade döpt om till cirkelmys. Men det vete sjutton om det var så mysigt - det var i alla fall ett pass som hade fått till och med coachens gillande tror jag.

Lite uppvärmning, sedan körde vi med 9 stationer, 45 sek på varje, 15 sek för byte av station, tre varv. "Stå upp"/turkish get-up med viktplatta (5 kg), boxjumps (3 stepbrädor i mellanläge ovanpå varandra), utfall med rotation (10 kg), thrusters (12,5 kg), trepunktsplanka (växelvis lyfta ena armen och lägga bak på ryggen), "golv till tak" med medicinboll, dvs nästan thrusters igen (10 kg), inverted row i dragrem/TRX, benböj (10-12 kg), tricepsarmhävningar mot stepbräda.

Som man förmodligen kan räkna ut har jag denna vecka kört thrusters i en sällan skådad omfattning. Fy f*n. Jag är inte sugen på att göra fler just nu i alla fall.... Det blev dessutom mycket benträning så jag tänker att det passar jättebra med en lite lättsam morgonjogg i morgon för att få benen att lossna lite.

Laddar nu med en vaniljskyr och en ask färska jordgubbar (spanska, förmodligen växthusodlade och de mest icke-ekologiska man kan tänka sig, men goda just nu!) innan dusch och sovdags. Det lutar åt en riktigt bra träningsvecka här :-D

Flygande rapportering!

Har tillbringat knappt ett dygn i nerkopplat tillstånd och det var SKÖNT. Vi hade fått ett presentkort på middag + övernattning på slottshotell i julklapp och nu var det dags att använda det för lite skön vardagslyx. Hotellet låg långt bort och hade världens sämsta trådlösa nätverk vilket gjorde datorn helt meningslös och mobilen fick stanna på rummet. Ingen TV hade vi heller. Det rekommenderas!

När vi anlände till hotellet serverades eftermiddagsfika i "salongen" och jag hittade en helt underbar bok skriven 1920, en historisk roman om 1750-talets Danmark att roa mig med. Vi tog sedan ett snabbt beslut om att promenera och frågade personalen om man kunde promenera till stranden. Visst, det gick, "men det är jättelångt alltså". Mm. Tre kilometer var det dit. Jättelångt ;-) Vi kom tillbaka till kallt mousserande vin på rummet och sedan en trevlig trerättersmeny i slottets matsal, sedan satt vi i salongen framför öppna spisen och bara njöt av livet.

Efter en helt okej hotellfrukost styrde vi kosan hemåt igen och J lämnade av mig och packningen på centralstationen så jag är nu på väg mot Kgl. Hufvudstaden för min sista utbildningsmodul och diplomering.

Ikväll väntar en riktigt rolig träningsdejt - cirkelfys på F&S med två andra träningsglada tjejer. I can't wait. Men först - SJ's trerättersmeny! Lika bra att ladda ordentligt :-)

Det tar sig minsann :-)

Ledig idag och ska iväg på roligheter i eftermiddag. Vilket vackert lämnade förmiddagen öppen för ett träningspass! Så efter en frukost bestående av gröt, te och ett kokt ägg satte jag mig på cykeln och rejsade ner till gymmet. Det är onekligen praktiskt att cykla sådär halvombytt för träning, 30 min på cykeln är en väldigt bra uppvärmning helt enkelt.

Körde i gång med kettlebell 100 och sedan dags för skivstången - som en snubbe snodde direkt framför mig? Vaf*n? (men okej, andra människor får också träna, jag kan nästan hantera det....) Gick in i tjejgymmet och körde axelpressen med fullt lastad skivstång därinne, numera är det gränsfall till för lätt så i stället för 5-4-3-2 reps blev det 4 x 5. Bara för att jag kan. Sedan var skivstången ledig så att jag kunde köra frivändningarna som gick över förväntan bra i dag. Jag får erkänna att det är lite, lite lättare utan ett NMT-pass från dagen innan i bagaget.....

Jackie: Nytt personbästa, 25:11. 50 sekunder snabbare än förra veckan och en halvminut bättre än mitt hittills bästa resultat. Sub25 närmar sig. Och jag vet precis, exakt var jag ska hitta de där 12 sekunderna också. Väldigt, väldigt NÖJD med mina framsteg! Nu ska jag duscha. Och packa. Och äta lunch - massor med lunch!

Kompis med kroppen

Suzans inlägg från i går och diskussionerna både i kommentarerna till det inlägget samt till inlägget hon länkade till gjorde mig väldigt fundersam. För jag tycker faktiskt kurvor kan vara vackert - men inte på alla. Jag tycker t ex att Sarah Dawn Finer är fantastisk vacker. Och jag tror att nyckeln till det ligger i hennes utstrålning - hon gillar helt enkelt att hon ser ut som hon gör, oavsett kilon och kurvor! Samtidigt som vilken smalis som helst (mig själv inräknat) kan se hemsk ut om hon inte trivs med sin kropp och/eller tydligt utstrålar att hon är obekväm med sitt utseende.

Egentligen är det väldigt synd, för faktiskt är DU den enda människan som måste leva med din kropp hela livet. Alla andra kan tekniskt sett lämna den, men du är tvungen att leva med den. Så varför inte gilla läget? Varför inte sluta gnälla över för små bröst, för rund mage, för korta ben eller whatever? Börja se det som är vackert. Visst, förändra det du kan och vill förändra, men försök inte bli något som inte är du. Jag får aldrig en löparkropp som Malin Ewerlöf, för jag är jag. Jag är timglasformad och kurvig även när jag är smal, min rumpa är en storlek 42 och midjan storlek 36. JA, det är skitjobbigt att köpa jeans. Fast det är ju inte mitt fel att modeindustrin inte har insett att vi alla ser olika ut. Och jag orkar inte bry mig för det jag ser i spegeln berättar tydligt för mig att jag är i bra form, jag är allt annat än fet. För 10 år sedan vägde jag några kilo mindre än jag gör i dag, var missnöjd och tyckte att jag var tjock. Jag har förmodligen fortfarande en något skev kroppsuppfattning men jag vet åtminstone stensäkert att jag inte är överviktig. Inte nånstans. 


I'm one to talk - jag skulle bli en bra bit över 30 och igenom utbrändhet, terapi och ut på andra sidan igen innan jag började bli kompis med min egen kropp. Innan jag slutade harva i gamla komplex och började se något annat i spegeln. Innan jag började uppskatta min kropp för vad den KAN och inte bara hur den ser ut. Och innan jag började lita på min kropp i stället för att ha alla möjliga ursäkter för varför jag inte kunde/ville göra vissa saker.
Jag är starkare och i bättre form nu än när jag var 25. Jag har insett att siffran på vågen aldrig speglar hur jag känner mig och hur jag ser ut, så numera väger jag mig väldigt sällan. Jag har bristningar och ärr, blåmärken och pigmentfläckar. Jag har helt garanterat en massa skavanker som gör mig allt annat än perfekt. Men jag har också en kropp som klarar egen kroppsvikt i benböj, som kan springa en halvmara och göra turkish get-ups. Och jag gillar den! Den förtjänar allt beröm i världen - och god, näringsrik mat för att kunna fortsätta vara stark, snabb och snygg.

Det är mycket, mycket viktigare att du är nöjd med hur du ser ut än hur du egentligen ser ut. Och vad resten av världen tycker om ditt utseende är inte särskilt viktigt. Faktiskt.

Långt, långsamt men inte långtråkigt

Medan Vasaloppsåkarna stakade för fullt bestämde jag mig för att avklara veckans långpass. Jag var väldigt sugen på att se målgången men insåg också runt kl 11 att det var just då läget rent energimässigt var perfekt, att mat- och sovklockan skulle slå till vid "lunchdags" och då skulle jag inte lyckas ta mig ut förrän vid tvåsnåret. Och det ville jag inte vänta på i dag. Så jag får kolla in Jörgen Brinks spurtseger på Play sedan.

15 km var dagens schema och jag valde det enkla sättet att springa två varv i 5 km-spåret och så lägga till en omväg dit. 15,5 km blev det på 1:39, snittfart runt 6:30 vilket är bra långpasstempo. Lustigt när jag kollar in statistiken är att min snabbaste kilometer är km 13 med 6:02. Som dessutom går uppför "mördarbacken" hela vägen. Hur gick det till? Någonstans runt 5 km (det var säkert ungefär klockan tolv!) började jag tänka på mat och sprang sedan sista milen med längtan efter Croque Madame som jag hade lovat mig själv till lunch. Den var GRYMT god efter löprundan vill jag bara säga!

28 km avklarade denna vecka, riktigt bra. Nästa vecka siktar jag på att ta mig över tre mil.

Medan jag sprang funderade jag lite över kroppsuppfattning, självkänsla och andra djupare ämnen vilket triggades av en bloggdiskussion i går. Kommer förmodligen ett inlägg som sammanfattar mina tankar lite senare i dag! 

PersedelVÅRd :-)

Haha, rolig överskrift :-D Men nu känns det som VÅR och det innebär att vinter-ridstövlarna ska plockas bort och sommarridstövlarna ska fram. Helt rätt, det finns bara två årstider i stallet! Och eftersom jag hade bestämt mig för att vila resten av dagen så passade jag på att sätta mig ute i solen och rengöra både vinterstövlarna och sommarstövlarna, fixa en liten reparation på en stövel och smörja båda paren ordentligt. Vinterstövlarna är nu undanställda i väntan på nästa år och sommarbootsen redo för nya utmaningar. Vinterridbyxorna får däremot hänga med ett tag till tror jag, de är så pass sköna och inte för varma på ett bra tag än!

Vidare har jag spenderat vilodagen med att kolla på skidskytte, tvätta, byta lakan och annat sånt pyssel som måste göras. Jag ska vara borta kommande vecka, jag vill ju ha med mig favorit-träningskläder och så för ordningens skull ska jag väl ha lite civilkläder att ha på mig i skolbänken.

I morgon är det långpassdags och vad passar bättre än att ladda med ostkaka till Andra Chansen? Med blåbärsglass till, i dessa Vasaloppstider....

Mera bubbel!

Vilken förmiddag! Vaknade strax efter sju till strålande morgonsol och vackert väder. Långfrukost och morgontidning innan jag stack till stallet. Dags för hoppning på liten unghäst. Det var många avbokningar i gruppen i dag vilket innebar att vi fick hoppa nästan dubbelt så mycket som annars, jätteroligt! Det var ingen stilhoppning vi sysslade med precis men både hästen och jag hade roligt och såg glada ut efteråt :-) Jag har sagt det förr - lilla Lambada är ett riktigt lyckopiller och kontrasten mot förra lördagens lektion kunde inte vara större, i dag var det helt enkelt fantastiskt bra.

Tvätten hänger ute i solen och jag har petat i mig en rejäl lunch på rester - saffransfisk och svamprisotto. Jag får erkänna att jag är väldigt, väldigt sugen på att springa en runda i det fina vårvädret, men jag känner också att gårdagens intervaller sitter i benen. Och hellre än att springa fyra dagar i rad tänker jag vila resten av dagen så att jag kan köra ett riktigt bra långpass i morgon.

Grrrrrowwwwwllll.....

Ja, vaf*n, coachen kallade mig för "tigern" i förbifarten i dag... hmmmm....cougar??? eller näej förresten, don't go there, stoppa filmen ;o)

Men det var faktiskt ett riktigt bra fredagsfyspass med klös i så en liten morrning kan man väl kosta på sig ;-) dessutom är det fredag eftermiddag och jag är flamsigare än vanligt eftersom jag är måndagsledig o åker till Stockholm på utbildning på tisdag. Jag har t o m lämnat in jobbdatorn på semesterkoloni hos IT-grabbarna så att den blir ominstallerad och fin tills jag kommer hem!

Rapport från dagens pass: Samtliga styrkeövningar kändes överkomliga = dags att ÖKA :-) Utom turkish get-up, det känns definitivt inte överkomligt att öka från 12 till 16 kilo än. Däremot lyckades jag göra 5 reps i stället för 4 eftersom jag missade att kolla hur många det nu var jag skulle göra :-D (virrig blondin på gymmet.... jadå!)

Intervallerna från helvetet då? Jo, jag börjar få bra snits på det där med att hoppa av och på löpbandet, det trodde jag aldrig men det funkar asbra. Hålla reda på antal intervaller fixade jag med en penna och små streck på ena handen (upptäcker just nu att jag missade att tvätta bort dem i duschen, moget....). Dagens tid 14:50, körde 15,2-15,4 km/t i intervallerna och med tanke på hur lite skillnad jag märkte från 15,2 till 15,4 så blir det nog minst 15,4 nästa gång. Ju snabbare jag springer, desto kortare tid tar intervallerna, bra va?

Coachen hotade med att vi snart ska sätta ihop nya pass men jag hade bra försvar - har ju bara hunnit köra passen 4 gånger och vi sa faktiskt att vi skulle köra tioveckorsperioder. Så nån månads respit tycker jag att jag kan få ha innan det blir jävligare igen :-D Det är ju inte som att jag latar mig bara för att jag tränar själv.....

Passade på att njuta av solen i några minuter på lunchen, underbart - och nästan så att man känner att man blir fräknig på näsan redan så tidigt i mars. Det verkar bli fint väder under helgen så det kan bli ett schysst långpass i solsken på söndag!

Spännande utsikt...

... eller inte. Dimmigt utanför fönstret på kontoret!

Bubbel-bubbel-bubbel

Precis en sån dag har det varit - en så där dag då jag bara bubblar av glädje och överskottsenergi. Gillar't! Från att jag dansade medan jag kokade frukostgröten till en löprunda med flyt, en jobbdag där saker gick som jag gärna ville, en hastig inköpsrunda där jag kom ihåg allt jag skulle och ett middagsexperiment som blev ovanligt lyckat.

Känner mig lugn, utvilad, positiv. Efter en helt vanlig dag i morgon väntar långhelg och kursvecka i huvudstaden. En kursvecka som är späckad med roligheter förresten - avslutningsmiddag med gänget, snabbplanerat cirkelfyspass och förmodligen fler tidiga löprundor då jag kan skrämma slag på byggjobbarna som bygger nya arenan. Det blir minsann BRA det här!

Mitt i all planering har jag också hunnit med att fundera över min löpträning. Som jag inte riktigt fixar att lägga ett fast schema för just nu men gärna vill ha lite struktur på. Måste jobba på uthållighet, måste jobba på farten.

Lösningen blev denna:
Mån-fre vill jag totalt springa minst 10 och gärna 12 km. Det inkluderar inte intervallpasset på löpband och inte heller transportlöpningen till/från NMT. Det kan vara morgonjoggar, intervallpass (med lite längre intervaller), tröskelpass, fartlekspass - run happy helt enkelt. Ett långt eller flera kortare pass.
Lör-sön vill jag springa ett långt LÅNGSAMT pass på minst 1½ timme och jobba upp mot 2 timmar.

Tanken är förstås att jag inte ska slita ut mig samtidigt som jag behöver de långa passen för uthålligheten. Och det räcker inte riktigt att bara springa ett långpass i veckan även om NMT innehåller en del löpning. De korta intervallerna på löpbandet är bra för konditionen och för fartträningen, sen behöver jag plocka in lite långa intervaller och tröskelpass för att kunna hålla farten en hel halvmara. Jag ska försöka fokusera på att inte springa mittemellanpass i mittemellanfart för ofta - de där 5-6 km-passen i 6-fart gör förmodligen inte så stor nytta och tyvärr tenderar jag just nu att springa såna pass lite för ofta. Bättre då att springa 2 långsamma km, 2 snabba och sedan ytterligare 2 långsamma. Även om det ger samma genomsnittsfart sett över hela passet så får jag mer kvalitet i träningen på det viset.

Morgonjogg är lite av ett undantag fortfarande - att jag ens gör det är en seger varje gång, och de får helt enkelt gå i den fart som finns just den dagen!

Morgonjoggad och redo för utmaningar

Börjar sent i dag och tog tillfället i akt att springa en sväng. Det gick oväntat lätt - och mot slutet när jag började bli trött drog iPodden till med först Don't stop me now och sedan Broken Heels. Bra låtar att springa i takt till :-) så det blev full fart in i mål.

Om jag får önska mig en liten sak av träningsgudinnan så skulle jag vilja att den här känslan av allt lättare ben fortsätter fram till intervallerna från helvetet i morgon. Då har de potential att bli riktigt roliga - trots löpbandet.

Jahapp - dags att trycka i mig frukost nr. 2, duscha och dra tilll kontoret!