lördag 23 augusti 2014

Distanspass. Trööööögt!

Alltså vafan är grejen med att kroppen kan vara så sjukt trögstartad på vissa löprundor?

60 min lätt distans stod på schemat och fast Joakim försökte få mig att vara med på NMT i stället så bestämde jag att om jag nu lägger pengar och energi på en löpcoach så är det minsta jag kan göra att försöka följa programmet. I efterhand inser jag att det hade varit mentalt lättare att köra NMT men att kroppen förmodligen hade större nytta av löprundan. Det finns ju en mening med träningsschemat!

För att slippa gå och fundera på löprunda hela dagen stack jag ut vid halv tio. Efter sedvanlig frukost utan konstigheter. Vindväst på eftersom det blåser, och iPod och lurar för att hitta känslan av "mysrunda". Det funkade inte riktigt kan man säga. Nycklarna skramlade så jag fick stanna och binda fast dem i skosnöret i stället. Lurarna skavde och jag fick stanna och böka med sladden. Tuffade på ut genom Gyllins trädgård och ut mot Toftanäshållet. Segt var det - men det är alltid segt första 2-3 km, det är inget att bry sig om. Det släpper alltid (trodde jag i alla fall).

Jag kom upp till Bulltofta och mötte solsken och andra löpare. Inga NMT'are hittade jag, de hade annars kunnat bjuda på en klunk vatten men jag fick klara mig utan i dag. Vilket går alldeles utmärkt på ett lugnt pass i svalt väder. Efter 7 km var det fortfarande segt som tuggummi och jag började bli lite trött på att inte känna nåt flyt. Kollade av den mentala checklistan - huvud, axlar, armar, bröst, andning, höft, knä, fot - och hittade inga konstigheter. Tuffade på.

Efter 8 km var jag på väg ut från Bulltofta och tog några minuters gåpaus för att försöka komma tillbaka och få lite feeling. Det hjälpte lite - och när jag hade 1 km hem började det lossna och jag kände att jag kunde springa i stället för att lufsa fram. Inte för att det gick så mycket snabbare men känslan var lättare och annorlunda. När jag kom hem stod det 9,6 km på klockan och jag var inte alls motiverad att springa 400 m extra för att få runda 10 km på klockan så det struntade jag i och avslutade passet.

Komfortabelt genomvarm var jag i alla fall och efter ett glas vatten och ett toabesök rullade jag ut yogamattan och spenderade 15 min med Happy Hips sm avslutning på passet. Dusch och hemlagad lasagne kändes bra sen och jag ger mig själv guldstjärna för att ha gjort det jag skulle i dag. Fast det hade ju varit gött om det kändes lite lättare... Oavsett: Heja mig!

Inga kommentarer: