söndag 31 juli 2016

Tillbaka till vardagen. Att vilja, att klara.

Joakim har åkt till Göteborg för veckan och nu är det på allvar dags för vardag igen.

Den här sista veckan har varit lite udda. Jag började ju jobba i onsdags och jobbade en helt vanlig dag, sedan en kortare torsdag då vi gick på begravning, och så en fredag med tidig start och följaktligen tidig hemgång. Begravningen var lite av en pärs men det var skönt att få ett avslut på något som har hängt över våra huvuden hela sommaren.

När jag kom hem i onsdags höll Joakim på med första strykning av en vägg i köket och vi gjorde klart den samma kväll. Torsdag förmiddag hade Joakim återbördat den delen av köket till normalläge igen. Fredag gjorde vi således "sista rycket" - Joakim hade redan förberett när jag kom hem så jag fortsatte hjälpa till med maskering och sen gjorde vi klart. Sista biten av fondväggen, sista biten över trappan, fix av ett hörn som inte blev snyggt första gången, sista väggen i köket. Väntetid och titta på färg som torkar - sen drog Joakim igång middagen medan jag la på andra strykningen och sen var det KLART!

Det är så himla snyggt. Jag är oändligt nöjd. Samtidigt gav det en välbehövlig spark i baken till att städa upp lite grejer som behövde plockas bort och att börja plocka ihop sånt som lämpligen kan åka på loppis. Köket ser renare, fräschare och luftigare ut och då har vi inte ens bytt luckor och bänkskiva och kakel än - det kommer lite längre fram men nu har vi förberett en hel del i alla fall!

På träningsfronten har det blivit en långpromenad för att rensa hjärnan torsdag kväll och ett långt njutbart pass för rygg och mage på gymmet i går. Dagen i dag präglades lite av "söndagsångest" men vi motade iväg den rätt genom att cykla in till stan i förmiddags och "finfika" i solen och gå en sväng för att sen åka hem och bara sitta tillsammans i soffan och läsa en stund.

Sen var det tyvärr inte så mycket att göra åt livets realiteter. Joakim packade ihop, vi åt en tidig middag och så var det dags att krama hejdå och vi ses på fredag och så satt jag där med tystnaden. Som blir kompakt och tydlig på ett annat sätt än när Joakim t ex är ute och springer eller iväg på nåt ärende men jag vet att han kommer hem inom kort. Och efter fem veckor tillsammans är det lite tufft att vara själv igen. Fast jag vet att jag vänjer mig fort och att aktivering är bra, så jag körde lite snabbstäd och undanplock innan jag satte mig i soffan och accepterade situationen ;-)

Kommande vecka har jag några få PT-pass så det blir lite av en mjukstart och jag ska passa på att lägga fokus lite grann på mig och min träning. Nu när det varken ska målas, fixas med admin efter dödsbo eller krama världens finaste sambo så utnyttjar jag tiden för att vara lite ego helt enkelt. Känna efter vad jag behöver för att min vardag och min träning ska funka optimalt den här hösten. Jag har bara fem ensamveckor tills Joakim är hemma en sväng igen så det är egentligen inte så farligt, men det är lika bra att försöka hitta bra rutiner redan från början så går det lättare sen.

Alltså - välkommen vardag, välkommen regelbundenhet. Frukostgröt, mellanmålskvarg, löprundor, yogapass och styrketräning. Kontorsjobb, PT-kunder och utomhuspass. It's all good. Jag vill, jag gillar, och jag klarar det här.

Inga kommentarer: