onsdag 19 oktober 2016

Vardagslogistik. Vissa dagar, alltså....

Kände mig fortsatt pigg på träning i morse och hade ett möte inbokat klockan nio - närmare gymmet än kontoret. Lätt beslut att ta min packade väska och cykla mot gymmet tio i sju alltså. Sex minuter ut får jag punka. Lämnar inte cykeln sådär vind för våg längs cykelvägen utan promenerar tillbaka, parkerar och låser cykeln hemma, går mot busshållplatsen. Bussen sen, såklart. Och full av förkylda människor (precis därför jag hatar att åka buss på hösten...). Hade tänkt vara på gymmet allra senast halv åtta, nu blir det klockan åtta i stället och mina tilltänkta minst 75 minuter för träning och dusch har krympt till ynka 45.

Fast jag gör det bästa av tiden, buntar ihop två övningar i taget till superset och hinner med tre set av tio bra övningar för mage och rygg på en halvtimme, kastar mig in i duschen och sedan hjälpligt iordningfixad bort till mitt möte. Det regnar så alla ser ändå lite halvfuktiga ut....

Rask promenad till kontoret, jobbdag, rask promenad till gymmet (med en snabb kändisvisit i foajén, återkommer eventuellt till det), två PT-kunder, ombyte och tillfixande innan middag med gänget från vuxenjobbet. Trevlig kväll som slutade tidigt och jag fick skjuts hem av en kollega så jag var hemma vid åtta.

Två saker är en jäkla tur: Att jag inte fick punka på cykeln i går för gårdagen hade varit fasligt svår att rädda hem utan cykeln. Och att jag inte hade nån PT-kund på morgonen utan bara hade min egen träning inplanerad och därmed gott om tid.

Morgondagens logistik är lite klurig. Vill jag hinna träna på morgonen (som jag väldigt gärna vill) måste jag hinna med bussen 06.04. Uppstigning halv sex eller så. Alltså det går ju om man vill så jag ställer väl klockan tidigt och struntar i att gå upp om det känns motigt. Sedan har jag min första PT-kund först klockan 16 på Bulltofta och vi jobbar på samma ställe så jag kommer helt krasst lifta med hen till Bulltofta. Och hem sen efter PT-kunderna får jag helt enkelt gå, det finns inte så mycket annat att göra åt saken.

Inga kommentarer: