fredag 31 mars 2017

Lätt löpsteg. Att tvingas vänta men samtidigt flyga fram.

Det är mycket metaforer i det här livet just nu känner jag. Mycket i huvudet, mindre fokus på bloggen fast livet rullar på som vanligt. Mitt omtumlande liv.

Torsdag morgon - tidig väckarklocka. Löparkläderna redo, jag drog på mig dem, drack en klunk vatten och stack ut strax före klockan sex. Tidigt, det var inte riktigt ljust, och fåglarna kvittrade för fullt. Jag joggade bortåt Videdalshållet, vände där nånstans, följde cykelbanan tillbaka längs bäcken och rundade av med ett varv i min pyttelilla skog då vid halv sju när i alla fall de som går ut med hunden hade börjat vakna. Det var den lättaste rundan på länge, jag formligen flög fram och hade kunnat springa hur länge som helst. Jag kan inte förklara varför, men jag njöt!

Torsdag kväll var det så dags för provapåpass med Fitnesscoachens löparskola. 9 stycken dök upp och fick lära sig om löpteknik och testa på både löpskolning och löparstyrka. Jag sitter i vänteposition och vet inte i skrivande stund om vi får ihop tillräckligt med deltagare för att kunna köra en grupp. Det är sista anmälningsdag i dag, vi har försökt nå intressenter via alla kanaler - allt jag kan göra är att vänta.

Väntat har jag också gjort på min fantastiska elcykel som jag fick hämta i går! Ett otroligt roligt inköp. Den väger som min gamla cykel ungefär men alltså med eldrift - och när jag cyklar känns det som att sitta på en vältrimmad racer. Eldriften är subtil, den drar inte alls på samma sätt som den fabulösa kommunala elcykeln, och det är ROLIGT att cykla den. Roligt på riktigt. Yay!


På cykelbanan och i löpspåret flyger jag fram, i privatlivet sitter jag i vänteposition. Det är inte många dagar kvar till operationsdag då jag ska bli av med mitt ljumskbråck som jag inte kommer sakna. Men nackdelen med att vara en allmänt frisk person med få sjukvårdskontakter är att jag är lite orolig över det som väntar. Sövning och operation och läkningstiden efteråt. För att inte tala om väntetiden innan jag kan cykla, springa och träna som vanligt. Mest önskar jag att det redan var över men samtidigt är jag glad att jag hinner med några träningspass till innan det är dags!

Inga kommentarer: