torsdag 22 juni 2017

Att göra fast det inte går. Att springa för de som inte kan.

Det har varit två högintensiva dagar och jag försöker andas ut, landa, och tänka lite utanför min egen bubbla.

I går: Tidig väckarklocka, morgonsmoothie, in på gymmet klockan sju. En timmes fokuserat arbete med rygg och mage för att få axlarna på plats, ländryggen att jobba och alla diagonaler att fungera på kors och tvärs. Sedan till kontoret där det var full fart på allting, med löneutbetalning före midsommar och stundande semester fanns det rikliga mängder att ta tag i så det var bara att tugga på.

Direkt från kontoret till Bulltofta, en timmes löpcoaching ute (backintervaller i solsken, ja!), sen hem. Hemma i en timme ungefär och jag hann minsann både dammsuga nedervåningen och äta mellanmål innan det var dags att byta kläder och ta sikte på Bulltofta igen. Ett litet men taggat gäng NMT'are fick jobba omväxlande med löpning och styrka och jag fick själv hoppa in i en övning för att få ihop det på ett bra sätt så jag fick en liten pulshöjare och lite mera bålstyrka på köpet.

Sladda på cykeln in framför affären, ringa Joakim som var på hemväg och kolla om han ville ha nåt särskilt, handla viktiga saker. Bröd, leverpastej, kattmat, frysta hallon, bananer.... sen hem. Kramas, äta, vila i soffan, samla tankarna. Ställa klockan på tio i sex, sova.

I morse - väckarklocka, löparkläder på, ut. Det kändes tungt, jag bestämde att om jag bara klarar 3 km så är det också bra. Men längs vägen påminde jag mig själv om varför jag springer (för att jag kan, för att jag har mål att nå!) och det blev lättare - jag kom hem med 8 km på kontot och var supernöjd! Iskall frukostsmoothie med alla bra grejer i passade perfekt: Frysta bär, banan, kvarg, mandelmjölk, havregryn. Allt i ett och lite svalkande för att få ner eftersvettningen. En halvtimme senare var jag redo för duschen och så cykelturen mot jobbet. SÅ awesome med en elcykel alltså...det gör det mycket enklare att springa på morgonen!

Dagen i dag var helt vansinnig. Alltså vansinnig på riktigt. Konstiga frågor, overload i mailboxen, ett himla hattande mellan "sånt som måste göras" och "det här är superakut hjälp mig"-uppgifter. Halv två behövde jag en andningspaus och stack ut och hämtade en finkaffe och en bulle, tuggade sen på i en timme till innan jag bestämde mig för att ta midsommarledigt. Puh. Kom hem och var rätt färdig men möttes av en Joakim som helt kompetent hade handlat precis allting som behövs för helgen, tack älskling! Han tyckte jag skulle slippa slåss i affärerna och det var ju fantastiskt omtänksamt :-)

Och sen bestämde jag mig för att sätta ett högre mål med sommarens ultrasatsning. Backyard Ultra Sydkusten, snart. Jättesnart, faktiskt! Eftersom jag inte sprang Tjejmarathon men ändå tycker att deras insamling är superviktig så kommer jag donera 10 kr/km till insamlingen så får vi se hur mycket jag får ihop. Och så har jag uppmanat nära och kära att sponsra och peppa mig också, det kan bli några slantar till som går till Panzisjukhuset och Dr Mukwege. Jag gillar att springa för ett högre mål än bara mållinjen, det funkade kalas på Wings for Life så jag tar ännu en omgång med tanken "We run for those who can't" och ser hur långt benen bär!

Inga kommentarer: