måndag 21 augusti 2017

Så länge det finns te, finns det hopp!

Helt fantastisk helg, helt värdelös måndag. Jo, på riktigt blev det så. Jobbar intensivt med att vända känslan...

Fredag och intensiv men kul dag med jobb-event. Ringde Joakim när jag satt på bussen hemåt, då var han redan hemma. Pizzakit och rödvin och baravarakväll, ah.... Lördag där jag höll i NMT-pass i Lund och Joakim deltog, sedan avslappning i soffan innan vi tog en sväng till gymmet och åt spaghetti och köttfärssås till middag. La oss i vettig tid och söndag morgon var vi ute i Bokskogen redan kvart över nio, redo att ta oss an de sista 10 kontrollerna på orienteringsklubbens "månadens bana" som vi påbörjade under semestern.

En så himla fin tur det var, underbart väder, skog och fina gläntor, fika i solen och lösa uppgiften tillsammans. Det går inte fort, vi rörde oss en mil på dryga tre timmar, men vi hade det fint!


Söndag kväll, plocka i ordning och förbereda och läggdags i tid. Jag sov oroligt, Joakim gick upp vid fyra för att åka till Göteborg, jag somnade aldrig ordentligt efter det. Gick upp vid sex, sprang en kortis för att om möjligt få igång energin men tappade den igen när jag kom hem och upptäckte en kattrelaterad spyincident i min ny-omklädda fåtölj. Av med klädsel och kuddfodral och in i tvätten, tvätta, äta frukost, duscha, försöka komma iväg till jobbet i hyfsat tid men just då kom tidernas regnskur så jag väntade tio minuter till och kom sen iväg.

Kommer till jobbet med småtjuriga mails i inboxen, dålig energi, inga extraresurser till att hantera sura och besvärliga människor, ledsen och arg om vartannat, irritabel, måste fixa grejer för att rädda upp en kris pga en kollegas semester, orkar inte. Orkar verkligen inte. Klockan blir halv tio och jag har tack och lov ett ute-PT-pass att leverera. En timme i solen på lekplatsen med en PT-kund vänder känslan, jag förstår att jag är viktig, kompetent, gör skillnad, KAN. Går tillbaka till kontoret, duschar, återgår till arbetet och kämpar mig igenom en timmes telefonkonferens innan jag äter lunch med kollegorna och sedan sitter ute med en mugg te i tio minuter.

Okej, vi klarar eftermiddagen också. Det är lika rörigt men jag drar med mig chefen ut, tio minuter, promenad till Waynes för att hämta finfika. Två timmar till. Kort besök på tack-AW för min insats på fredagens event innan jag cyklar hem och bara längtar efter att få landa. Rullar ut yogamattan, öppnar Yogobe, nappar på ett videoförslag som inleds med "om du har haft en rörig dag" och njuter mig igenom 20 minuter med avslappning och andningsövningar. Sen orkar jag bygga på med ytterligare en video med Monika Björn på temat after-run/after-bike och sen - sen känns det faktiskt okej igen.

Medan jag packar i ordning allt jag behöver för morgondagen (som jag aktivt arbetar för att få mindre rörig!) fixar jag en kanna te. Starkt, smakrikt Russian Earl Grey. Perfekt att landa i soffan med sedan, kanske med en rostad macka till. Det är okej. Jag är okej. Jag fixar det här, jag har rätt verktyg för att hantera de utmaningar jag möter. Så länge det finns te, finns det hopp, och om jag bara prioriterar rätt i vardagen kommer jag i mål.

Inga kommentarer: